Ekenäsfiskare mördades i bilbombsattentat sommaren 2002 – ny true crime-podd berättar hela historien

Tisdagen den 16 juli 2002 vaknade Pikka Kock tidigare än vanligt.

Hennes arbetspass i receptionen på hotell Helka i Kampen skulle börja klockan sju, men hon var framme en halvtimme i förtid. Det var en varm och vacker morgon.

Kock bytte om och avlöste nattreceptionisten, öppnade glasdörrarna till gatan och ordnade tidningarna i receptionen.

När ett par hotellgäster steg in ställde hon sig bakom receptionsdisken.

– Det var säkert det som räddade mig, tror Kock.

För precis när gästerna hunnit ut ur hotellreceptionen, klockan 6.49, smällde det.

– Plötsligt ser jag hur en fruktansvärd mängd glas och stål flyger rakt mot mig, som i slow motion. Jag hukar mig ner bakom disken.

Allt det här minns Kock som om hon såg sig själv utifrån.

Medan brandlarmet skränade ringde hon 112, men fick svaret man aldrig vill få när man ringer nödcentralen: ”Alla våra linjer är upptagna, var god vänta utan att avbryta samtalet.”

Bilbomb i Helsingfors centrum

Sedan såg hon genom de sönderspängda dörrarna att en bil brann framför hotellet.

– Jag sprang ut på gatan. Jag såg bilen. Och jag såg den brinnande gestalten i bilen.

Kock plågas fortfarande av mardrömmar om det hon såg för 24 år sedan.

– Jag kan inte minnas vad som händer i drömmarna. Jag bara vaknar med den där känslan.

Kock anklagade länge sig själv för att hon inte kunde rädda mannen som brann i bilen.

Men ingen hade längre kunnat göra något för honom. Explosionen skedde i bakluckan på hans Opel Kadett, där någon placerat – och detonerat – tre och ett halvt kilogram dynamit.

Explosionsstyrkan kan illustreras så här: en 400 gram tung plåtbit från bilen landade på köksbordet i en lägenhet på sjunde våningen i huset bredvid hotellet.

Jakten på en bombmördare börjar

Samma morgon satt kriminalöverkommissarie Olli Töyräs på ett lokaltåg på väg till Helsingfors huvudpolisstation i Böle, där han arbetade som undersökningsledare på våldsroteln.

– En överkonstapel ringde och sa: ”Godmorgon, vet du om att du har ett case som väntar på dig här?”

Töyräs, numera verksam på Centralkriminalpolisen, förstod genast att det här skulle bli en lång och svår arbetsprocess.

– För det första var brottsplatsen alldeles i kärnan av Helsingfors. Närmare Helsingfors centrum går det egentligen inte att komma.

Vidare hände detta en vardagsmorgon, på offentlig plats, och med utomstående i fara.

– Och så tillvägagångssättet: en bil exploderar. Det är ju som något ur en maffiafilm.

Västnyländsk fiskare i alldeles fel film

Senare samma tisdag fick Ekenäsbon Peter Dahlström ett samtal från sin mamma.

– Hon sa att Jari blivit sprängd i en bil.

Jari Dahlström var Peters fem år yngre bror.

– Hon sa att det varit någon Audi inblandad. Jag sa att Jari ju inte har någon Audi. Det måste vara något fel.

Också Minna, Jari Dahlströms flickvän som vill förbli anonym, fick ett motsvarande samtal och knäppte på tv-nyheterna.

– Då tänkte jag att Jari ju brukar ringa och väcka mig vid sjutiden. Men den här morgonen hade han inte ringt och väckt mig.

Efter en sömnlös natt kom bekräftelse på det värsta. Det var Jari som dött i sprängningen.

Men Jari Dahlström borde inte ha hört hemma i någon maffiafilm.

Han var 32 år gammal och delade sin tid mellan föräldrahemmet i Ekenäs och sin kolonistuga i Brunakärr i Helsingfors. Han var pappa till en fyraårig dotter, och arbetade dels som byggarbetare och dels som fiskare.

– Jari var en människa som alltid gjorde någonting, berättar Peter Dahlström.

Om Jari inte fiskade så byggde eller renoverade han någonting.

– Och så tyckte han om andra människor. Massor.

När Jaris Opel Kadett exploderade var han på väg från Brunakärr till en byggplats i Gräsviken.

– Hans jobb skulle börja klockan sju, säger Peter Dahlström.

– Han var alltid punktlig med jobbet. Och något han var jävligt irriterad på var folk som inte jobbade när man var på jobb.

Överfall i koloniträdgården

Att Jari Dahlström kunde vara måltavla för ett bombmord var fullständigt obegripligt för hans anhöriga. Men helt utan förvarning var det däremot inte.

Sju månader tidigare, i december 2001, blev han överfallen av en obekant man i Brunakärrs koloniträdgård. Mannen dök plötsligt upp ur skuggorna och tömde ett pistolmagasin mot Jari.

Han fick fyra skottskador, men ingen livshotande.

Peter Dahlström minns att Jari berättade att han lyckades stiga upp efter att skotten i pistolen tagit slut.

– Och så sa han: ”Ja nyt perkele tulee turpiin!” (”Och nu jävlar får du stryk!”) Men han kunde inte röra på sig.

Gärningsmannen sprang iväg mellan kolonilotterna.

– Jari nämnde skjutningen redan första kvällen vi träffades, säger Minna.

Minna och Jari blev tillsammans bara tre månader före bilbomben.

– Men han hade ingen aning om varför det hände. Han tänkte att han var på fel plats vid fel tid.

Och polisen hade inga ledtrådar. Inte förrän det var för sent att skydda Jari.

Radiostyrd bilbomb?

Men efter explosionen i Kampen hade polisen fler spår att följa.

Så fort den första polispatrullen hunnit fram till brottsplatsen fick de syn på något mycket misstänkt.

En fjärrkontroll för radiostyrda bilar stod lutad mot hotellets stenfot.

– Det väckte förstås frågan: Vad gör den här? minns Olli Töyräs.

Hade någon tappat kontrollen där, eller fört den dit? Vad hade den för roll i det hela?

– Och tanken dök förstås upp att någon kan ha använt kontrollen som fjärrdetonator för att spränga en bomb.

Och med utgångspunkt i fjärrkontrollen kunde polisen redan samma dag gripa en misstänkt gärningsperson.

Men att reda ut varför det hela ägt rum, hur det hängde ihop med överfallet i Brunakärr, och vilka alla som egentligen var skyldiga – det krävde däremot många månader av storskaligt och intensivt polisarbete, samt en nagelbitare till rättegång.

Hela berättelsen kan du höra i true crime-podden Bilbomben i Kampen. Alla fyra avsnitt finns nu på Arenan.

Serien är skapad med stöd från Amos Andersons fond och Svenska kulturfonden.