Whimsy, women in SPAM och ritualer

Då var det plötsligt sommar? De röda dagarna avlöser varandra och det gör att allt känns lite halvkonstigt. Hänger med är något jag inte gör. Men att vi också befinner oss i tiden mellan hägg och syren är inget annat än ljuvligt. Peak tid på året ändå! Nu ska jag sluta svamla om årstider och röda dagar, det är tisdag och jag har mellan häggen och syrenen också varit på www och surfat runt lite. Jag har bland annat blivit semistressad av alla uppdateringar från Googles I/O, och jättestressad över att manosfären och looksmaxxing fortfarande skapar dystopiska rubriker. Mitt flöde har också fyllts av Women in SPAM, Whimsy-innehåll och irritation mot Spotifys discologo. Och lite annat smått och gott. Häpp häpp häj!

🥐 Min algoritm har inte inte fattat att jag är rakt i målgrupp för Women in SPAM. Uttrycket är en mikrokulturell trend som fått snurr på internet, och står för Social Media, PR, Advertising & Marketing – en variant på Women in STEM alltså. Trenden började lite som ett ironiskt meme-format, men har rätt snabbt blivit en slags identitetsmarkör om jag förstått det hela rätt? Tas på det stora allvaret gör det! TikTok-kreatören Laura Cameron var tidig på bollen och beskriver sig som “The OG Women in SPAM”, och hennes videos på ämnet har blivit semi-virala.

I diverse kommentarsfält på både TikTok och LinkedIn föddes diskussioner om att kvinnodominerade kreativa yrken inte tagits på tillräckligt stort allvar, och det är väl egentligen någonstans det som är trendens kontenta. De menar att uttrycket marketing girlie inte direkt haft den mest seriösa undertonen hos alla, utan kanske snarare setts som något lite gulligt där en marknadstjeja “lägger ut lite på insta” (me core, att vara den tjejan alltså). Women in SPAM är ett sätt att ompaketera den titeln till något mer strategiskt och professionellt – att bygga kultur, varumärken och internettrender. Shippar!

Det jag tycker är mest intressant är väl kanske inte uttrycket eller trenden i sig, utan snarare att det som tidigare setts som rätt mjuka kompetenser, typ som tonalitet och estetik, i vår AI-samtid har blivit allt viktigare och något som ses som framtidssäkert. Att känna av stämning på internet, veta när något är cringe, kunna läsa mellan raderna eller att hitta rätt timing i en kulturell kontext i en era där smak är hårdvaluta kräver mänsklig handpåläggning – och det är precis det marketing girlies eller Women in SPAM alltid pysslat med, och inte sällan också har haft koll på sedan de började hänga på internet som unga. (PR Week, Dazed)

🥐 Absolut stressad över alla uppdateringar efter Google I/O man nu får ta del av i strid ström. Stopp jag hänger inte med! Nu ska alltså de blå länkarna försvinna och ersättas av typ interaktiva chattar? Que pasa? Det blir säkert toppen, men jag känner också ett starkt behov av lite lugn och ro? Vill man djupdyka i exakt alla förändringar som är på g så har Google själva publicerat ett blogginlägg här, och Mashable har sammanfattat på ett utförligt, men ändå snällt, sätt här.

🥐 Något annat som verkade stressa många var Spotifys tillfälliga logo discobollen. Otroligt många upprörda känslor! (Business Insider)

🥐 Men allt kanske är förlåtet när de nu vill att de som är superfans av en artist ska kunna få förtur till biljettsläppen? (Mashable)

🥐 Internets mest misogyna hörn, aka looksmaxxing-hörnet, har tydligen hittat en ny nisch: att sälja vardagsartiklar. De säljer nu tvålar, flingor, krämer och det ena med det tredje, i en toxisk maskulinitets-förpackning. Flingorna Man Cereal (som då ska innehålla extra protein, vad annars) marknadsförs genom onelinern “Cereal finally manned up”. Förlåt men hafhefiejfhs. (El País)

🥐 Lätt att ta ovan på allvar har jag inte. Men kulturen är ju rakt av livsfarlig och att den också har spillt över på tonårstjejer, som nu försöker möta manosfärens krav genom så kallad female looksmaxxing får mig att vilja grina. (The Times)

🥐 Måste lätta upp med något snällt: Här är ett gäng filmer som släpps i sommar att hålla koll på och sätta upp på att-se-listan. Ge mig bara snälla romcoms med lyckliga slut tack. (Gåvolänk Washington Post)

🥐 Romcoms känns ändå rätt whimsy, och att vara just whimsy eller whimsical (typ lite quirky genom att till exempel addera knäppa inredningsdetaljer i hemmet, en tokig detalj i sin outfit eller ha en gullig morgonrutin) är en trend som varit på tapeten sedan början av året, och det verkar som att estetiken är här för att stanna. Sökningar på ”whimsical jewelry”, ”whimsical décor” och andra whimsy-relaterade produkter har ökat med 50 procent på Etsy jämfört med tidigare år. När det grottas i varför så verkar de flesta rörande överens om att det är någon slags eskapism vi sysslar med – när samtiden känns dystopisk kan vi i alla fall dricka vårt kaffe ur en jättesöt mugg. Eller titta på romcoms dårå. Deppigt men förståeligt. (New York Times)

🥐 Något annat deppigt är att det i Svenska Akademiens ordlista tydligen finns dubbelt så många nedsättande ord om kvinnor som om män. (SVT)

🥐 Intressant läsning om att vi i internets ursnabba tempo blir sämre på att komma på egna idéer. Dels för att trender kommer och går så snabbt att de känns bekanta även om de är nya, men också att AI sätter nya krav på oss att producera idéer snabbt och att vi då snabbspolar oss fram till ett ibland rätt slarvigt resultat. Lösningen? Att hitta kreativa ritualer som får oss att tänka utan AI-assistans. (Isnicethat, tipstack Det här har hänt på internet)

🥐 Jag har alltid varit tokig i Eurovision, men i år kom jag av mig helt? Akut deppigt att en av anledningarna till det är att sändningen börjar klockan 21.00, vilket jag tycker är fruktansvärt sent. Jä jä. Den lilla sömn man får hålls så att säga hårt i nu för tiden. Hur som helst så blev det väl en semiskräll att Bulgarien för första gången någonsin stod som vinnare. Tycker det var grinfint att det var så mycket glädje efter vinsten. Bangaranga represented “a quiet belief that everything’s going to be all right”. :’) (The Guardian)

🥐 Läsning och lyssning med någon månad på nacken, men som dök upp i mitt flöde i veckan och jag tyckte var intressant: Om poddar (och annat innehåll i långformat) och att korta promovideos i sociala medier, som skapas i syfte att driva in folk att lyssna/se/läsa hela innehållet, snarare blivit det enda mottagaren konsumerar. Allt fler människor tittar, gillar och engagerar sig alltså i korta klipp, ibland tagna lite ur sitt sammanhang, utan att någonsin söka upp originalverket. Säger något om något ändå. (The Atlantic)

🥐 När vi ändå befinner oss på tema poddar så är tydligen PodSlop en grej och 40 % (!) av alla poddar är genererade av AI. Förlåt men va! Blev paff? Lyssnar någon?! (Bloomberg, tipstack Peppe!)