Allt om möhippan

Pst! Veckans mejl är långt, så du kanske behöver öppna det i webbläsare för att kunna läsa hela. Det gör du genom att klicka längst ner.

För två veckor sen kom jag hem från min möhippa, och det är lika lång tid det har tagit för mig att återhämta mig. Att det enbart skulle vara möhippans fel är dock osant, för det var hela livet som körde över vår familj samtidigt. På två veckor har vi: varit förkylda och hostat bort halva våra nätter (och lungor), haft löss, gått igenom en jobbig grej och så bröt min son armen förra måndagen. Allt detta under samma period som min och Damons möhippa och svensexa utspelade sig.

Livet när man försöker vara ett litet chict bröllopspar men samtidigt har småbarn:

Par som ska gifta sig och inte har barn borde låna några stycken och ha ett test under en vecka innan sitt bröllop. Pallar relationen en vecka med löss, akuten, hostattacker och 4h sömn per natt uppstyckat i fem? Om svaret är ja, varsågoda, ni är redo för att ingå äktenskap.

Skämt åsido, ingenting känns så självklart som att gifta mig med Damon när vi går igenom sådana här perioder. Av alla människor på jorden så väljer jag att gå igenom kaoset med honom alla dagar i veckan för resten av mitt liv.

För två helger sen blev jag kidnappad för att åka iväg på min möhippa. Jag satt på kontoret, klockan var 13.50 och jag gick in till min kollega Ellen för att gå igenom detaljerna inför det mötet jag trodde skulle ske klockan två. Några minuter i två knackade det hysteriskt på dörren och vi tittade på varandra. “Det måste vara något hysteriskt bud” sa jag. Men så gick Welcome to St Tropez igång på högsta volym och då var det som att det gick en rysning i hela min kropp.

“NU BÖRJAR MIN MÖHIPPA!!!” skrek jag till Ellen och kutade till hallen. Där hade mina tärnor gömt sig, poppade konfettibomber i mängder och hällde champagne över hela mig. “Nu händer det”, skrek dom, och jag önskar att jag hade kunnat ta den adrenalinkicken och spara i en burk för något mer pepp vet jag inte om jag någonsin kommer få uppleva. Ännu mer pepp blev jag när jag kommer ut på gatan och ser att det står en polisbil där och ut kliver en mycket snygg polis med perfekt skäggstubb. Jag tänkte att mina tärnor hade ordnat någon överraskning där en “polis” kanske skulle skjutsa mig någonstans? Ganska snabbt upptäckte jag dock att det var en riktig polis och att någon i huset ringt polisen då de trodde att en skottlossning skedde när konfettibomberna blåstes av.

Vem som nu bestämmer sig för att utföra en skottlossning till tonerna av Welcome to St Tropez och ett gäng woo-girls…

Min möhippa både började och slutade med polisen faktiskt, men den andra historien sparar jag tills vi sitter runt ett middagsbord och jag kan berätta den i lugn och ro. På en möhippa vill man ju gärna bjuda in till lite katastrofer, men ingenting så allvarligt att det påverkar någon eller gruppen negativt. På min hände det saker stup i kvarten, men allt ordnade alltid upp sig till slut. Jag vill tro att det var vår karma som gjorde det.

Frukost-look
Klänning, Zara
Solglasögon, Bottega Veneta

Bli kidnappad-look
Topp, Cloeys
Jeans, Massimo Dutti
Brudslöja, vintage

Le Club 55-look
Klänning, Taller Marmo
Väska, Miu Miu
Solglasögon, Gucci

Bli dyngrak på Bagatelle-look
Klänning, De La Vali
Skor, Zara
Väska, Loewe
Solglasögon, Fendi

Middag i hamnen-look
Topp, Zara
Byxor, Sandro
Slippers, Sleeper

Utgångs-looken
Klänning, Cult Gaia
Skor, Zara
Väska, Chanel

Jag lyssnade på Yada Yada-podden med Fanny Ekstrand och Carin Falk (love u girls) där de pratade om hur galet det är med blivande brudar som planerar sina looks inför en möhippa som man inte vet någonting om. Nu hade jag förvisso fått ett brev med lite riktlinjer för packning innan det var dags, men oavsett så vill jag säga: PLANERA LOOKSEN! Unna dig att gå all in i den enda möhippan du förhoppningsvis kommer att få. För mig har att planera looks varit typ det roligaste med hela bröllopet och möhippan, för det är en sån sak som inte är på dödligt allvar, det finns distans till kläderna. Kläder är kul, kreativt och att tänka på kläder är (för mig) att vila hjärnan från alla riktiga problem som mitt liv ofta består av. Jag är så glad över att jag åkte på min möhippa med en resväska full med kläder jag kände mig 10-poängs snygg i. När man ska få så mycket uppmärksamhet som man får på sin möhippa, blir kläderna som en rustning. Ju mer man tycker om sin rustning, desto mer kan man hantera den uppmärksamhet som kommer från alla håll och kanter. Eller jag tycker i alla fall att det är så!

Om du är en blivande brud som funderar på sånt här, ta mitt råd och gå all in om det känns rätt och kul för dig. Det pågår en hel värld som går ut på att folk ska försöka passa in och vara coola. Låtsas som att man bara slängde på sig något eller inte bryr sig. Så jag vill bara säga att om du tycker det är kul att bry dig, well, bry dig då!
Om man däremot får ångest av kläderna, känner att de inte är så viktiga eller ger en stresspåslag - skit i det. Packa i sista sekund. Det kommer bli lika bra.

Teorin är denna: gör det som känns bra för dig och låt ingens tyckande hämma dig!

Den mysigaste stunden

Alla som känner mig vet att jag älskar frukost. Så att tjejerna hade bokat ett pittoreskt litet hotell mitt bland St Tropez gränder, där vi kunde äta långa frukostar under träden, var det bästa som kunde hända mig. Det var så mysigt att sitta i flera timmar med kompisar som kom och gick, tog en till croissant, drack kaffe och pratade om allt som hände kvällen innan.

Känslan av eufori

Att få stå i 28 graders värme och dansa på en beach club med tolv av mina bästa människor på jorden - ingenting förbereder en på den känslan. När eftermiddagen började gå mot kväll hörde jag en av tjejerna skrika “DET HÄR FÅR ALDRIG TA SLUT!” och jag kände det i hela kroppen, när det är så jävlajävlajävla kul, låt det för guds skull aldrig ta slut.

Stunder som man vill ska fortsätta för evigt är stunder jag tror man minns för evigt också.

My ride or dies

När jag kom hem från möhippan hade jag en känsla i kroppen som var starkare än någon annan: kärlek. Jag känner så mycket kärlek för våra vänner, inte bara de som var på möhippan utan alla som kommer på vårt bröllop. Som vill fira med oss, som ger oss energi, som bidrar till den här kärleksfesten man längtat efter i så många år. Så länge vi har våra vänner är vi rikast på jorden. Både jag och Damon har gått igenom massa jobbigt senaste åren (som de flesta vuxna) och då står dom här, ens vänner, alltid öppna för att lyssna, stötta och ta hand om.

Leken

Tärnorna hade fixat en lek som gick ut på att jag fick ta upp olika föremål ur en väska, och varje föremål stod för min relation till en av tjejerna på hippan. Det var ett så mysigt sätt att starta helgen på, för man blev nästan nykär i varenda en.

Att se nya relationer skapas

Jag har aldrig haft ett tjejgäng. Mina vänner är verkligen handplockade varenda en av dem. Jag har ärligt talat lite svårt för att umgås i ett större gäng och är helt klart för högkänslig för att hänga i tjejgäng generellt. Jag gillar små konstellationer där man har valt varandra. Så jag var nog lite nervös över min möhippa, att massa tjejer som dessutom inte är vänner allihopa skulle åka iväg tillsammans…

Men det jag upplevde under helgen var det totalt motsatta! Jag såg hur nya relationer växte fram, band mellan människor som kanske aldrig har gett varandra en chans. Det var nog faktiskt det bästa med hela möhippan. Att se dom jag älskar så mycket, börja så frön till egna relationer mellan varandra.