Stoppa inte framtiden för att rädda bussen

Sex tunga representanter för den svenska kollektivtrafiken varnar i en debattartikel i Dagens industri (12/5) för att svenska städer riskerar att säljas ut till ”techjättarnas robottaxis”. De målar upp en dystopisk bild av igenkorkade gator och passiviserade medborgare. De säger sig välkomna den nya tekniken, men bara om den regleras så hårt att den knappast kan bli användbar.

Det är knappast en slump att undertecknarna utgörs av direktörer för Västtrafik, SL och Skånetrafiken. Kollektivtrafikbranschen känner flåset i nacken och försöker desperat skydda sin egen position genom regleringar mot konkurrerande teknik.

Självkörande taxibilar erbjuder en tjänst som är bekväm, flexibel, tillgänglig dygnet runt, och som på sikt har potential att kapa resekostnaderna radikalt. I stället för att välkomna framsteg väljer kollektivtrafikens företrädare att attackera innovationen.

Ett av debattörernas huvudargument är att självkörande bilar kommer att leda till ett ineffektivt utnyttjande av stadsyta genom så kallade ”spöktransporter”, där tomma fordon cirkulerar i väntan på kunder.

Att billigare och bekvämare resor kan leda till ökad trafik är en rimlig farhåga, men grundproblemet är inte tekniken, utan att våra vägar i princip är gratis att använda. Det leder redan i dag till överanvändning och trängsel.

När vi står inför ökad trafik är det dags att modernisera trafikpolitiken och införa mer omfattande och dynamiska avgifter för alla fordon på vägarna. Genom att prissätta infrastrukturen korrekt – oavsett vem som håller i ratten – löser man både trängselproblem och spöktransporter, utan att kväva innovationen.

Den ökande användningen måste också sättas i perspektiv till den ytanvändning som går åt till parkeringar i dag.

En konventionell bil står i dag parkerad och helt oanvänd i snitt 95 procent av sin livslängd. Gatuparkeringar, uppfarter och parkeringshus ockuperar en ofattbar mängd mark i våra städer. En flotta av självkörande bilar, som ständigt är i rörelse, skulle kunna frigöra enorma asfalterade ytor. Det handlar om miljontals kvadratmeter mitt i våra städer som på sikt kan förvandlas till bostäder, parker, cykelbanor och torg, eller för den delen bredare gator där det behövs.

Användningen av bilar kan tänkas gå upp när de blir billigare och mer tillgängliga, men bilar som rullar är ändå bättre än bilar som står stilla.

Artikelförfattarna kräver vidare att självkörande fordon ska tvingas in i en underordnad roll, helst enbart som matning till kollektivtrafiken. Sådana bakåtsträvande krav tycks vara utformade för att träffsäkert kväva den nya tekniken i sin linda. I stället för att desperat anpassa framtidens autonoma bilar för att rädda kvar ett stelbent system från 1900-talet, borde vi göra tvärtom. Vi bör anpassa staden och kollektivtrafiken efter den nya tekniken.

Längs hårt trafikerade stråk i storstäderna kommer det fortsatt vara effektivt med bussar som kör många människor i samma fordon. Men i stora delar av Sverige kommer kanske behovet av kollektivtrafik att försvinna helt i framtiden. I många mellanstora svenska städer, och i utspridda regioner, kommer det sannolikt att vara logiskt och ekonomiskt försvarbart att lägga ner linjetrafiken.

Vi bör välja den bästa lösningen i stället för att ställa ”krav på att autonoma flottor används för delat resande och i samverkan med befintliga kollektivtrafiknät”. Sverige kan välja mellan att hänga med eller halka efter. Ny EU-lagstiftning banar väg för de självkörande fordonen i Europa. Städer som Zagreb och London ligger i framkant på vår kontinent, men fortfarande långt efter utvecklingen i USA och Kina. Sverige har en stolt historia som en av världens ledande ingenjörsnationer. Flera av våra företag är med och utvecklar tekniken, men den används knappt alls här. Vi har inte råd att låta särintressen från gamla transportsätt dränka innovation i krav och förbud.

Tänk om hästlobbyn på 1800-talet lyckats driva igenom regler om att man fick ta bilen till droskan, men inte längre? Livet i dag hade varit oerhört mycket fattigare och torftigare. Det är en sådan framtid som företrädarna för SL, Västtrafik och Skånetrafiken förespråkar när de vill köra in svensk transportpolitik i en återvändsgränd.

Den här artikeln publicerades som en replik i Dagens industri och skrevs tillsammans med Lowe Lundin, som håller på att lista ut hur vi får självkörande bilar på svenskar vägar.