Jag har fastnat lite i valet kring vad nästa år ska ägnas åt. Jag tror att jag har benat ner det till två alternativ som skulle kunna intressera, och som skulle erbjuda något annorlunda än både Bret Easton Ellis och Ursula K Le Guin.
Först tänkte jag att ett av alternativen skulle falla på Selma Lagerlöf men med en utgivning om ca 30 verk tycker jag det blir lite väl saftigt för ett års läsprojekt när man ska spä ut det med fri läsning samt läsning till olika bokklubbar (i skrivande stund 4 till antalet). Det är möjligt att det blir henne i framtiden och att en längre tidsrymd i så fall dedikeras, eller någon annan författare med väldigt många och långa verk.
Nedan presenterar jag de två alternativen och försöker göra en kort pitch.
En modernistisk gigant och behöver inte någon vidare presentation. Har läst några av hennes romaner genom åren och för det mesta gillat. Mot fyren innehåller också ett av de mest sanna och vackra styckena jag läst i hela mitt liv.
Ett Woolf-år hade verkligen varit att grotta ner sig i det allra mest klassiska. Det hade genererat höga poäng till någon slags bildningsresa, vilket ju inte är fel. Utan att vidare ha efterforskat kring det finns det nog väldigt mycket skrivet om både hennes liv och hennes gärning som hade kunnat berika läsningen och steppa upp nördnivån. Möjligen något tråkigt med ett så “uppenbart” val men också svårt att ångra, förstås.
Tarjei var en norsk författare under 1900-talet, också en modernist och kanske den främste inom den nynorska traditionen, flerfaldigt prisbelönt och uppskattad under sin levnad. Han skrev främst realistiska romaner som utspelar sig på den norska landsbygden, och utforskade människans själsliga inre liv och psykologi. Jag har läst två av hans ganska säregna romaner och gillat mycket, särskilt Isslottet med sin vemodiga och hemsökande stämning.
Tarjei verkar ganska bortglömd, men har läst några omnämnande och recensioner de senaste åren som lyfter fram hans författarskap, särskilt Fåglarna. De flesta av hans romaner verkar också ha getts ut igen på svenska från ca 2020 (framförallt som ebok), så en slags nylansering för att rädda honom ur den kollektiva glömskan har gjorts. Det verkar inte gå att hitta någon djupare analys eller sammanfattning om honom och hans böcker på nätet, så här kommer jag inte kunna luta mig mot andras tankar i förståelsen. I så fall hade den här läsdagboken varit ett första försiktigt spadtag till just detta. Kanske något obskyrt med en gammal norrman men samtidigt kul att han inte längre är så läst.
Om någon sitter på ett helt annat hett förslag på författare med lagom omfattade utgivning kan man få skicka in det också för övervägande.
No posts
Comments
Nothing yet. Say the first thing.
Sign in to join the conversation.