Varför nya Slussen är objektivt dålig arkitektur

Sån enighet är vacker och ovanlig. Kanske är kritiken den verkliga arkitekturen? Som Mark Isitt spekulerar i ett roligt raljerande på facebook, kanske var det Chipperfields plan hela tiden att skapa något så fult att alla var emot det, när han insåg att det inte var möjligt att skapa något värdigt denna en av världens vackraste städer inom den fyrkantiga detaljplan som Stockholm Stad klubbat och vägrar rucka på.

Likt alla andra vanliga människor har jag varit irriterad över den låga kvaliten på nya Slussen i allmänhet och Mälarterassen i synnerhet. Men jag har också skissat på en idé på hur vi kan lösa det hela och göra alla glada. Om staden nu mot förmodan inte river upp detaljplanen och Chipperfields flyttlådor, så kan min lösning förlängas även dit. Så, here goes, Varför nya Slussen är objektivt dålig arkitektur, och en konkret lösning på hur vi kan fixa det.

Precis innan jul så fick en släng av vinterkräksjukan mig och familjen att fastna i huvudstaden under några dagar. När vi började känna oss bättre så tänkte vi att vårt tillfrisknande skulle påskyndas om vi hettade upp vårt humör genom att titta på lite Riktigt Dålig Arkitektur, så vi samlade ihop barnen, laddade termosarna, och tog oss ned till Mälarterassen.

Då vi sen flera år tillbaka håller till på sydligare breddgrader har skalan på haveriet inte riktigt slagit oss förrän nu. Det är ju pinsamt? Temu-arkitektur. Varför har folk inte varit där och rivit ner det?

Andra har skrivit skarpare och vassare galla än jag, men jag vill ändå sälla mig till denna kör och lägga ut mitt egen svar på frågan på allas läppar: Varför är nya Slussen så dåligt?

Är det på grund av formerna som i sin samtida kantighet dansar på tvärs mot Stockholms stilrena stramhet? Nej, det är dålig arkitektur för att det är dåligt byggt, och för att arkitekterna enbart har bemödat sig med formerna, och ointresserat viftat bort sitt ansvar över dess materialisering.

Först, en enkel Maxim:

I en historisk miljö kommer en byggnad med märkliga former men traditionella material alltid att se mer passande ut än en byggnad med traditionella former men märkliga material.

Om vi ser till endast formen så är nya Slussen inte så dåligt. Det följer en asymetrisk blockighet som oavsett vad du tycker om den är en del av samtidens uttryck. Jag håller med Arkitekturupproret i mycket, men inte deras nostalgiska rädsla för arkitektoniska årsringar. Om vi efterföljer maximen ovan så bör dessa årsringar i första hand ske genom innovation i form, och endast försiktigt genom innovation i material.

Från Swedish Grace till Funkis och i viss mån även brutalism så har arkitekturen följt denna regel; gamla material, ny form, eller vice versa. Varför så mycket “modern arkitektur” upplevs så märklig är för att den aktivt bryter mot båda samtidigt. Detta är såklart inte alltid fel, vissa kontext kallar för totalt brott – eller inget brott alls.

Ser vi till materialiteten på byggnaderna vid Mälarterassen så har vi att göra med två olika uttryck. En är glas, lite tjockt och med en vagt grönt tint. Det är inte dåligt men heller inte bra. Absolut inte värdigt en så vacker stad som Stockholm, hade förmodligen passat bättre i kanske Örebro (no shade), men det reflekterar åtminstone stadens skönhet utan att stjäla för mycket av den.

Det andra materialet är en slags fejkad stenfasad. Slussens officiella Instagramkonto förklarar att detta är inspirerat av stenen på Harald Lindborgs trappor, och stoltserar med hur de är lagda utan upprepning. Vad de inte understryker men som även ett otränat öga kan avgöra är att slussens sten är en tunn kuliss, medan stenen i Harald Lindborgs trappor är äkta.

Denna stentapet är huvudobjektet för min kritik. Sten är ett tungt material. Du behöver inte en arkitektutbildning för att veta detta. Men nya slussen upplevs som så lätt att den skulle kunna blåsa bort i nästa vinterstorm. Varför?

För att stenfasaden inte följer gravitationens lagar. Detta är ett sådant uppenbart misstag att det är pinsamt även för en arkitekturkvarn som Foster att missa det. Eller struntade byggarna i ritningarna och gjorde sin egen grej? Någon som vet?

Det är absolut inget fel med fejkade stenfasader, precis som det är absolut inget fel med kitsch. Men du måste välja om ditt fusk ska försöka att se äkta ut eller om det ska få leva sitt eget liv. Försöker du göra båda samtidigt blir resultatet bara ett misslyckande i både äkthet och skönhet. För det förstnämnda krävs det att du gör ditt fusk ordentligt.

Bokhylletapeterna på Espresso House vid Götgatspuckeln är roliga och mysiga just för att ingen misstar dem som ett seriöst försök att lura i oss att kedjan blivit bibliotek, utan för att det är en lätt post-ironisk Cozy Vibes™ kitsch. En medveten falskhet; lika äkta som en elektrisk brasa, och lika underbar.

Om vi åker några timmar norrut på E4an till så tornar sig Dragons Gate upp över motorvägen, en magnifik koloss av sten och kinakitsch. Jag vet för lite om slottets konstruktion för att säga exakt, men jag har svårt att tro att den är uppförd i massiv sten. Men se hur stenen griper om hörnen för att skapa en känsla av soliditet, se hur noggranna fogarna är för att skapa illusionen av att varje block vilar på ett annat, se hur fasadens subtila lutning stärker känslan av tyngd.

Dragons Gate är fejk, men såpass välgjort att endast ett tränat öga kan se det. Nya Slussen är fejk, och såpass dåligt att alla, oavsett utbildning, ser det. Samtidigt som dess stenskivor trotsar gravitationens lagar och hänger där precis som tegelstenar inte gör så försöker den maskera sig i ett lager av äkthet; de gravitationslösa stenarna är stramt placerade, de flyger inte ut över trottoaren i en lekfull dans eller förstärker sin overklighet i en postironisk blinkning till samtiden. Istället faller hela byggnaden samman i en undermedveten känsla av falskhet, tomhet, och billighet. Det är Disneyworld utan Disney, ett Borgholms Slott av material från Byggmax.

Detta är en byggnadsteknisk miss som leder till en så fundamental försämring av helhetsintrycket att resultatet blir objektivt dåligt oavsett formspråk. Det är som att glömma att ta bort greenscreenen i en Marvelfilm.

Detta är den viktigaste anledningen till att byggnaden är objektivt dålig. Det finns flera andra, exempelvis det låga taket – varför ska en byggnad som agerar porten mellan södra och centrala Stockholm ha samma takhöjd som en ny etta i Jakobsberg – och en total brist på förståelse för hur man använder platsen, men jag stannar där.

Efter att ha skissat lite ovanpå bilder på nya slussen så är jag övertygad om att vi kan komma väldigt långt genom att bara ta bort den fejkade stenfasaden och blotta de råa betongväggarna. Vi kan se denna betongvägg som en yta där vi kan skapa en fin lösning som gör alla nöjda. Vad ska vi ha där istället? Här följer tre förslag i olika prisklasser:

Snabbaste lösningen för den som vill se resultat direkt: plocka bort fejkstenen och putsa skiten i klassiska Stockholmska färger. En enkel budgetlösning, skulle nog inte gå på mer än 40MSEK, och det ser presentabelt och åtminstone inte pinsamt ut.

Släng in några målade fönster a la Espresso House, och plötsligt så kommer denna mur smälta in i staden och vi kommer ha glömt debaklet.

Hiding the self through a faithful mapping of the universe is the only path into eternity.

Cixin Liu, Den mörka skogen

Det uppenbara svaret är att täcka väggarna med något som låter oss byta design när och hur vi vill: LED-paneler. Vi kan visa nyheter, memes, älgvandringen, och snabbt byta till en klassisk Stockholmsfasad inför något viktigt event. Vi kan till och med byta tillbaka till den fula stenväggen om Foster själv skulle råka titta förbi. Under resten av året så kan Stockholmare skicka in bilder, alla får sin vilja igenom i femton minuter åt gången.

Slussen blir en kantig motsvarighet till The Sphere i Las Vegas, som trots all dystopikritik är en av de senaste årens mest framåtblickande byggnader; en arkitektur som inte försöker vara något annat än en scen åt andra, en inverterad black box, ett tomt pappersark som faktiskt går att skriva på.

Om nu Stockholms Stad inte kan riva upp detaljplanen utan har låst in sig i att vår vackra stad måste ha tre lådor i inloppet, låt då även dessa lådor bli en canvas för huvudstadens medborgare att måla sina egna visioner på.

Förslagen till alternativa Nobelcenter har haglat så snabbt som fantasin och ChatGPT har satt gränser (hur dessa bildgeneringsverktyg demokratiserar arkitekturen genom att göra alla till visualiserare är en annan essä att skriva). Om vi täcker Chipperfields flyttlådor med LED-väggar kan vi låta alla dessa förslag bli verklighet. Om arkitekturen knappt ens orkar försöka, så är det kanske bäst att den inte försöker göra något alls.

(Passande nog har jag nyligen blivit något av en expert på just LED-väggar... Det är bara att höra av sig.)

Harald Lindborgs trappor känns mer verkliga än i princip alla samtida byggprojekt. De är tunga, hårda, och äkta. Om vår arkitektur inte längre förmår att framkalla känslor som tyngd, äkthet, och verklighet, så är det kanske ärligare att den slutar låtsas och helt omfamnar det artificiella.