Därför var vi tvungna att riva halva vårt hus!

Jag har haft en underbar dag. Hantverkare har avlöst varandra vilket innebär att vi är så, alltså såååå, nära mållinjen med det här bygget. Jag har varit i stan och finlunchat med Hedda och sen åkte jag inom IKEA för att köpa styling till ett samarbete som jag ska göra med dem. (Hallå dream job!?). Jag har bokat resa till Stockholm nästa vecka, London i oktober, skidresa i januari och södra Frankrike nästa sommar. Det kommer med andra ord Londonguide, Sälenguide och Frankrikeguide framöver. Just nu känns allt bara så aligned. Saker och ting är precis där de ska vara.

Men du må tro det har varit slitigt. Låt mig ta dig tillbaka till september 2024. Helt plötsligt upptäckte jag en fläck i vår tvättstuga (insert Panic) och ja mycket riktigt det var mögel. Försäkringsbolag, fuktmätning och upp med ett litet hål i golvet. Sen fick de öppna lite till. Och lite till. Och lite till. För röret för inkommande vatten från kommunens ledning hade gått sönder och det hade läckt ett badkar vatten I TIMMEN!! Halva huset på nedanvåningen fick brytas upp. Jag var ändå positiv och hoppfull och byggarna sa 3-6 månader sen är vi klara. WHAT A JOKE! Försäkringskund-ärenden verkar ha lägst prio (tro fan det då byggarna får 60% av pengarna up front) och renoveringen har rört sig fram med en snigels hastighet.

Vi har ringt, messat, tjatat, bråkat, fjäskat och BÖNAT (vid ett tillfälle fulgrät jag i telefon och skrek JAG STÅR INTE UUUUUUUUT). Under tiden fick vi bo i ett lånehus och det är jag tacksam för. Det var inte det mest moderna huset men för 3-6 månader kunde vi leva med det. 3-6 månader blev 18 månader och vi kämpade på. Estrid har varit helt otrolig under denna resa att stå ut. Trots att vi bodde litet och utan förvaring, trots att det alltid var totalt kaos och att lånehuset var rätt slitet. Vi höll fast vid mantrat “där vi är där är vi hemma”. Men jag märkte att det påverkade oss alla. Stressen och den konstanta oron, hjälplösheten av att inget händer vad vi än gjorde och ängslan kring att vara utelämnade till byggare och inte veta om det gjorde rätt eller fel.

Därför finns det ingen större lycka än att Estrid åter igen drar hem kompisar och att de har en hel ovanvåning att röja runt på. Just nu står det ett badkar i hallen (don’t even ask) men hon har alla sina saker, sitt rum och sin frid. Inget ger en bättre känsla. Jag och David har blivit härdade av den här processen. Det som förr gav ultimat stresspåslag kan vi idag vifta bort med ett “det löser sig”. Dock har vi inte gått skadefria ur detta. Att under en mycket lång tid leva under stress i kombination med att känna maktlöshet över sin situation är något av det mest påfrestande en människa kan utsättas för. Det säger min man och han är faktiskt psykolog. Vi kommer nog inte kunna slappna av helt förrän allt är klart klart men vi närmar oss.

En renovering är väldigt slitsamt för äktenskapet, no joke about it. Jag och David är varandras motsatser och ibland har vi varit perfekta komplement för varandra och ibland har jag känt att en frustration så stark att jag hållit på att bli tokig. Men vi tog oss igenom även detta. Still married. Still happy. Most of the time! =)

• Del 1 av genomgången av vår renovering. Idag med fokus badrum.

• Recept på min nya frukostobsession - mangochiapudding med kokos

• serie och boktips

• Hur jag och David stayed happy genom mardrömsrenoveringen - intervju med psykolog-Dave om skilsmässa, stress och vår renovering