Trons gemenskap

När Elisabeth Behr-Sigel insomnade i november 2005, i en ålder av 98 år, hade hon fullgjort en gärning som en av de främsta uttolkarna av ortodox tro och andlighet i väst under 1900-talet.

Född i närheten av Strasbourg 1907 i en familj med en luthersk far och en judisk mor hörde hon till de första kvinnorna i Frankrike som studerade teologi. Under 1920-talet kom hon genom den framväxande ekumeniska rörelsen i kontakt med den grupp ryska exilteologer som sökt sig till Paris efter revolutionen. Hennes möten med bland andra Sergej Bulgakov, Vladimir Lossky, Paul Evdokimov och framför allt prästmunken Lev Gillet fick stor betydelse. Den senare upptog henne i den ortodoxa kyrkan. Det var också Gillet, men även Metropoliten Anthony Bloom som hon senare lärde känna, som uppmuntrande henne att i skrift utforska frågan om det kvinnliga prästämbetet. År 2000 utgav hon, tillsammans med metropoliten Kallilstos Ware, boken The ordination of women in the Orthodox church.

Det stora traditionens syn på kyrkan var central för Elisabeth Behr-Sigel Hon framhöll det omöjliga i att vara kristen på egen hand. Erfarenheten av Gud är alltid djupt personlig och samtidigt inget privat projekt. Hon skriver:

Om någon tror, gör hon det som en del av en trons gemenskap; om någon älskar gör hon det som en del av kärlekens gemenskap; om någon ber gör hon det som en del av en bönens gemenskap.