När maskinerna blir smartare måste vi bli mer mänskliga

De senaste veckorna har vi sett en tydlig AI-backlash. Missnöjet har inte bara riktats mot techbolagen, utan också mot själva teknologin.

En ung man kastade in en molotovcocktail på Sam Altmans tomt och vid ett flertal tillfällen har avslutningstalare på universitet i USA blivit utbuade när de nämnt artificiell intelligens.

Ett annat exempel är den massiva kritik som riktats mot nobelpristagaren Olga Tokarczuk efter att hon i ett panelsamtal nämnt att hon använde AI för att bolla idéer och komma vidare i sitt skrivande. Till och med påven har i dagarna uttalat sig kritiskt om AI-utvecklingen.

Här i Sverige är motståndet inte lika tydligt, men ett flertal författare har nyligen uttryckt en motvilja mot att bidra till utvecklingen av en svensk språkmodell.

Ingen borde vara förvånad över denna backlash. Budskapet vi fått från AI-bolagens egna representanter är att AI kommer att ta våra jobb, hacka alla våra säkerhetssystem och eventuellt också utplåna hela mänskligheten. Vissa menar att syftet med kommunikationen är att skapa hajp, andra menar att det bygger på verklig oro. Oavsett anledning har det fått förödande konsekvenser för folkets inställning till den nya tekniken.

En sak som vi kan lära oss från denna soppa är att PR-specialist inte är ett yrke som är på väg att försvinna på grund av AI.

Massarbetslöshet känns alltmer osannolikt

AI-bolagen befinner sig alltså i en enorm förtroendekris. Och ingen kan säga att de inte förtjänar det. Självklart fördömer jag attacken mot Sam Altman, men jag är inte förvånad över att det hände.

Själv ser jag AI som ett tveeggat svärd som både erbjuder stora fördelar och kommer med stora risker. Jag oroar mig för vissa av riskerna, men en bredare massarbetslöshet framstår som allt mindre sannolik.

AI kan visserligen effektivisera vissa arbetsuppgifter, men tycks samtidigt skapa nya. Nyligen skrev jag exempelvis om hur tjänstemännen, som tidigare förutsågs bli ersatta av AI, nu i stället drunknar i AI-genererade klagomål.

AI-bolagens förtroendekris visar också att alla som besitter förmågan att bygga relationer och förtroende kommer att ha fortsatt goda möjligheter på framtidens arbetsmarknad.

Share

Förtroendekapitalets betydelse

Sam Altman, Elon Musk och Mark Zuckerberg är några av världens mäktigaste personer. Samtidigt är de också några av de minst omtyckta. Detta kanske inte bekymrar dem ett skvatt, men ju mer allmänhetens motvilja mot AI-bolagen växer, desto svårare kommer det sannolikt bli att fortsätta att locka till sig både kunder och investerare. Vi ser redan i dag hur impopulariteten får konsekvenser för verksamheten. De omfattande protesterna i USA mot utbyggnaden av datacenter har resulterat i att storskaliga projekt stoppats eller försenats.

I längden räcker det inte att bara kunna bygga avancerad teknik – man måste också ha förmågan att vinna folkets förtroende.

Samtidigt ger detta mig hopp om framtiden. Förmågan att vara mänsklig – att kunna knyta an till andra och skapa relationer – behövs mer än någonsin. Det här löser man inte genom att bygga ett ännu mer avancerat system, utan genom att möta människor ute i verkligheten och förstå vad vanligt folk faktiskt vill ha.

Under de senaste decennierna har techbro-idealet dominerat. Den unge, hänsynslöse kodaren med mantrat ”move fast and break things” har varit vår tids rockstjärna. Men techbrorsan har förlorat sin gloria. Och i en värld där maskinerna tar över programmeringen, kanske förmågan att vinna människors förtroende blir den verkliga konkurrensfördelen.

Hur tänker du?

• Har din inställning till AI förändrats det senaste året? I så fall hur?

• Litar du på de personer som driver AI-utvecklingen i dag?

• Vilka mänskliga förmågor tror du blir viktigast i framtiden?

Veckans tips!

En talare som däremot inte blev utbuad var BBC News tidigare vd Deborah Turness. Hennes föreläsning om framtidens journalistik har blivit en riktig snackis i mediavärlden.

Ämnet knyter an till det jag skrev förra veckan om SVT:s kritiserade “selfiejournalistik”. Hon anser onekligen att mediernas enda chans framöver är just att anpassa sig till den nya digitala infrastrukturen, och hon argumenterade väldigt väl för detta.

Oavsett vad man tänker om ”anpassa sig eller dö”-tanken så står mediebranschen onekligen inför förändringar som kommer att påverka journalistiken i grunden.

Här kan ni se föreläsningen:

Tack för att du läser och hoppas att du får en underbar vecka!

/Emma