Anpassa sig eller dö?

Jag befinner mig precis i slutfasen av arbetet med min kommande bok, vilket onekligen är en tid då man börjar ifrågasätta sina egna beslut.

Att ge ut en populärvetenskaplig bok i en tid då fackboken dödförklarats kan knappast beskrivas som annat än självskadebeteende. Borde jag i stället ha startat en YouTube-kanal eller spelat in korta explainers för TikTok?

Dessa självkritiska tankar bottnar egentligen i en större fråga som är relevant för alla, inte minst i vår föränderliga tid: Behöver den som vill överleva i samtiden anpassa sig helt till rådande tidsanda, eller finns det en poäng i att hålla fast vid det gamla? Står valet mellan att anpassa sig eller att dö?

SVT:s selfiejournalistik

Senaste veckorna har SVT:s pågående transformation uppmärksammats brett. SVT har kniven mot strupen och tycks se anpassning som det enda sättet att överleva. Nyligen kom besked om att Kunskapskanalen upphör som linjär tv-kanal och att flera kända SVT-profiler slutar.

I helgens Medierna i P1 framförde en av dessa profiler, utrikeskorrespondenten Bengt Norborg, kritik mot SVT:s nya inriktning och det han beskriver som “selfiejournalistik”. Han pekar exempelvis på hur längre reportage ute i verkligheten ersätts med korta explainers som spelas in på TV-huset.

Men i en tid av ständiga sparkrav och då YouTube har fler tittare än linjär-tv kanske den nya inriktningen är helt nödvändig. Problemet med anpassningen är dock att gränserna mellan journalistik och det som vem som helst kan publicera suddas ut. Då riskerar man att också radera sitt existensberättigande.

Jag är själv helt övertygad om att anpassning behövs, men om SVT prioriterar influencersamarbeten och selfiejournalistik framför förklarande journalistik och folkbildande innehåll riskerar de att förlora både sin trovärdighet och relevans.

Och det här gäller faktiskt oss alla. Vi behöver anpassa oss i takt med att samhället förändras, men fel sorts anpassning riskerar att utplåna det som ger oss fortsatt legitimitet.

Anpassning utan utplåning

Jag brottas ständigt med frågan om hur långt man ska gå för att anpassa sig till rådande informationsklimat. Inte minst nu när min bokutgivning närmar sig.

Om någon frågade mig hur man tjänar pengar eller blir känd år 2026 skulle jag inte tipsa om att skriva en fackbok. Samtidigt tycker jag att det finns tusen andra skäl att göra det. Som jag argumenterat i ett tidigare nyhetsbrev kan en fackbok fortfarande få en enorm påverkan på samhällsdebatten. Den som ger ut en fackbok inom ett visst ämne etablerar sig också som expert – vilket i förlängningen kan resultera i välbetalda föreläsnings- och konsultuppdrag.

För mig handlar anpassningen inte om att sluta skriva böcker, däremot behöver jag använda fler plattformar för att nå ut. I samband med att jag släpper min bok kommer jag därför att medverka i olika mediala sammanhang: allt ifrån längre poddar till att spela in explainers. Jag ger inte upp fackboken – för jag tror att det skrivna ordet i ett längre format förmedlar något som inte kan översättas till korta explainers.

Betyder fler format att jag måste jobba mycket mer? Egentligen inte. Jag utgår hela tiden från samma stoff. Fackbokskrivandet handlar om otroligt mycket mer än att bara skriva text. Mängder av tid går till att komma på bra idéer och anekdoter samt att göra research. När olika plattformar nyttjas kan samma innehåll återanvändas gång på gång.

Jag släppte exempelvis min första bok Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams år 2017, och föreläser fortfarande på det temat. Självklart har jag uppdaterat stoffet under de nio år som gått, men jag har fortfarande nytta av det arbete jag gjorde när jag skrev boken.

Den bäst anpassade överlever

”Survival of the fittest” översätts ofta felaktigt till ”den starkaste överlever”. En bättre översättning är ”den bäst anpassade överlever” eftersom ”fittest” i detta sammanhang handlar om att vara bäst anpassad till sin omgivande miljö.

Anpassning har varit avgörande för vår överlevnad i alla tider. Men anpassningen har alltid handlat om att hitta en balans mellan att anamma det nya och hålla fast vid det som bevisligen gynnat oss tidigare.

Vi behöver alltså akta oss för att kasta ut barnet med badvattnet. När det gäller författarskap och journalistik finns det en stor fara i att överge det som faktiskt gav legitimitet från första början. Om anpassningen sker på bekostnad av ens existensberättigande kommer det i slutändan resultera i en säker död – oavsett hur många visningar en explainer får på TikTok.

Hur hittar man då rätt balans? Här är mina bästa tips:

• Utgå från vad som faktiskt gav dig trovärdighet från början och släpp inte taget om det.

• Testa nya plattformar som komplement, men aldrig för att ersätta det format som länge fungerat.

• Fokusera inte för mycket på viralitet. Vissa inlägg i sociala medier får uppmärksamhet av helt fel anledningar. Målet är att bygga långsiktigt förtroende och varaktiga relationer.

  Share

Hur tänker du?

• Tror du att det finns en risk att vi anpassar oss för mycket i dag?

• Vad tycker du om utvecklingen mot kortare format och “selfiejournalistik”?

• Är vi på väg att förlora något viktigt i jakten på räckvidd?

• Går det att nå ut brett och samtidigt hålla fast vid kvalitet och fördjupning? Kan du komma på något bra exempel?

Tack för att du läser och hoppas att du får en underbar vecka!

/Emma