En FAB bok som gör dig KREATIV!📕

“Jag har blivit SÅ tråkig” säger jag till Agge minst en gång i veckan. Jag har inget att komma med. Stendött är det, i lilla huvudet – som att höger hjärnhalva gått i pension. Så, desperat efter lösningar som jag så ofta blir klickade jag hem Don’t call it art av en av mina favoritförfattare Austin Kleon.

Ett par tips ur boken jag tycker är fina:

• Bara KÖR. Barn väntar inte på att bli “bra, redo eller bäst” – de testar sig fram, totalt orädda för att tappa ansiktet eller “misslyckas”.

• Spara sånt du gillar. Barn samlar på stenar, pinnar och små skatter. Samla dina egna “skatter” – idéer, citat och bilder som inspirerar dig.

• Ha kul när du skapar. Barn ritar, bygger och hittar på utan att tänka på om det blir perfekt. Kreativitet blir ofta bäst när vi vågar leka mer och prestera mindre.

Sen till något mer ytligt. Jag satt på St. Jakobs stenungsbageri häromdagen och kände en bekant doft. Jag slungades tillbaka till tonåren, till en av mina bästa kompisars flickrum i Bunkeflo. En schampo-doft som gav mig tonårsförälskelsepirr: Gliss-schampot. Jag blev tvungen till att uppsöka närmsta ICA. Väl där stod jag och tryckte upp locken med tummen och snusade in doften för att hitta rätt. Ingen kändes klockren av alla de Gliss jag gått igenom, så jag chansade på sorten för färgat hår – men vilken BESVIKELSE. Det var inte rätt doft. Kan de ha tagit bort den, gjort om, eller finns den sorten jag letar efter inte på mitt ICA? Skandal. Får bli sommarens stora projekt nu när det ändå är så dött i hjärnan. Då är det lika bra att hålla låg ribba.

Annars då? Jag och Agge konstaterade idag att vår son är spritt språngande galen, så det tär litegrann på oss. Det känns som att vi fostrar ett vilddjur. Vi har väldigt skoj åtminstone, även om tålamodet tryter titt som tätt. Vi rev av ett litet gnabb i början av semestern vilket hör till. Agge hade varit ute och ränt och skickat iväg ett sms vid 02 “strax hemma”. Strax hemma blev till en timme och eldade upp mina nerver. Jag såg framför mig hur Agge låg i ett dike (hallå ansiktet utåt för katastroftankar), hjälplös och eländig. När jag sen ringde och kom till röstbrevlåda hade jag hunnit se både dödsfall och svåra olyckor framför mig innan telefonen plingade till “Jag är ute vi sitter och pratar på en bänk”, ja alltså Agge och hans hemsläp för kvällen, nej SKOJA, han kompis såklart. Satan vad irriterad jag blev. Ränner ute sådär och skrämmer slag på mig. Men så vet jag att det är lika mycket mitt eget fel som stissar upp mig. Ett drag jag (tråkigt nog) ärvt från min far.

Har jag berättat om när min pappa gasade in med bilen på en trädgårdsfest på Limhamn, när jag var blott 14 år, iklädd endast kalsipper och gummistövlar? Som en social avrättning rakt framför mina vänner (och killen jag hade en crush på). Mer om det en annan gång.

PUSS och KRAM <3

/Ebbs