Special: Tema Rehabilitering (#71)

Sätra Brunn grundades som kurort år 1700 och under 2025 firar Sätra Brunn alltså sitt 325-årsjubileum som kurort. Brunnsmuseet arbetar för att bevara och berätta om Sätra Brunns kulturarv, och som en del i detta arbete så uppmärksammar vi jubileet genom specialnummer av vårt nyhetsbrev. Läs mer om jubileumsåret här.

Källmaterial

Denna artikel är baserad på en mängd olika källmaterial, däribland:

• Uppgifter ur årsredovisning Sätra Hälsobrunns förvaltning avseende patientunderlag 1974-1975 samt 1978-1979.

• Bidrag från Elisabeth Schell och Kerstin Naenfeldt “Sjukgymnastik och rehabilitering under 325 år vid Sätra Brunn” och “Hälsoveckor för reumatiker”.

• Beslut om permutation av Kammarkollegiet den 28 april 2021 och dokumentation kring två stiftelser.

Rehabiliteringens plats i hälsovården

Rehabilitering är en central del av hälso- och sjukvårdens uppdrag och syftar till att återställa eller förbättra en persons fysiska, psykiska och sociala funktioner efter sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Rehabilitering är särskilt viktig för äldre och personer med kroniska eller tillfälliga sjukdomstillstånd, där målet ofta är att återfå så mycket självständighet och livskvalitet som möjligt.

Rehabiliteringsinsatser kan omfatta allt från fysioterapi, arbetsterapi och logopedi till psykosocialt stöd och anpassning av boendemiljöer. För äldre personer kan rehabiliteringen handla om att återfå balans, gångförmåga och styrka efter exempelvis fallolyckor, stroke eller sjukhusvistelser. För sjuka individer, oavsett ålder, kan fokus ligga på att återställa kroppens funktioner efter exempelvis kirurgiska ingrepp, neurologiska tillstånd eller långvariga sjukdomar som påverkat muskler och leder.

I den svenska vårdmodellen bygger rehabilitering ofta på ett tvärprofessionellt arbetssätt, där olika yrkesgrupper samverkar för att ge individen en helhetsanpassad insats. Rehabiliteringen kan ske i hemmet, på särskilda rehabiliteringsenheter eller inom primärvården, beroende på individens behov och förutsättningar. Målsättningen är alltid att stödja individens egna resurser och skapa förutsättningar för ett aktivt och självständigt liv.

Rehabilitering är alltså inte enbart en medicinsk process, utan också en viktig del av samhällets ansvar för att främja delaktighet, jämlikhet i hälsa och ett värdigt åldrande.

Från privat till offentlig rehabilitering – och tillbaka igen

På Sätra Brunn har under århundraden erbjudits möjlighet att återställa kroppens funktioner. Redan under 1700-talet fyllde Sätra Brunn ett tomrum i den eftersatta rehabiliteringsvården och utbildningen av nya medicinska professioner.

När Samuel Skragge i början av 1700-talet startade kurortsverksamheten på Sätra Brunn erbjöds från starten vård för samhällets fattiga, bekostad av de mer bemedlade brunnsgästerna.

Det kan tyckas ofullständigt att enbart kunna erbjuda vård sommartid vid en kurort, men under första halvan av 1700-talet erbjöds överlag mycket begränsad vård i Sverige. Även i en stad som Uppsala så hade det dåvarande akademiska sjukhuset under många år stängt till följd av otillräcklig finansiering.

När biskop Anders Kalsenius och Elisabeth Le Moine köpte Sätra Brunn år 1744 så var omsorgen av samhällets fattiga av särskild betydelse. Kalsenius lasarett blev inspiration för Serafimerorden och det som senare kom att bli Serafimerlasarettet i Stockholm, grundad 1752 och som brukar kallas “Sveriges första sjukhus”, men inspirationen kom alltså från Sätra Brunn.

När paret Kalsenius donerade Sätra Brunn till Uppsala universitets medicinska fakultet år 1747 så erbjöds inte fortfarande praktik vid universitets läkarutbildningar, vilket donationen av Sätra Brunn skulle råda bot på. Donationen skulle ”gagna det allmänna igenom de studerandes befordran till understöd och öfning”. Donationen av Sätra Brunn var ett bidrag till en ökad professionalisering av läkarkåren, och den akademiska kopplingen kom att främja kopplingen mellan professionell utveckling och en kurort i framkant under mer än 250 år.

Under senare delen av 1900-talet knöts behandlingen till en bredare professionalisering av sjukvården och framväxten av en offentlig vårdapparat. Patientunderlagen kom att i hög utsträckning ordineras behandling från de omgivande landstingen i Uppsala, Västmanland och Stockholm. I slutet av 1970-talet var 70% av patientunderlaget från dessa tre län, även ett betydande antal kom från Kopparbergs och Gävleborgs län. Patienterna ordinerades till Sätra Brunn som ett komplement till vård som gavs året runt i patientens hemnära miljö i det landsting där denna var bosatt och på det allmännas bekostnad.

Endast runt 5% av patientunderlaget på 1970-talet behandlades under ‘eget ansvar’, vilket är en stark kontrast till hur patientunderlaget såg ut tidigare då underlaget till större delen rekryterades genom privat annonsering, endast kompletterat i äldre tider med en fattigvårdsordning där hemsocken stod för resan för en obemedlad, en slags föregångare till offentlig hälsovård.

Det starka inflytandet av offentlig vård och ordinering via det statliga Riksförsäkringsverket och av de regionala landstingen sträckte sig till 1990-talet, då landstingen av besparingsskäl drog ner på ordineringen, vilket var en starkt bidragande orsak till att Sätra Brunn år 1998 försattes i konkurs.

Under 2000-talet så kom åter privatgäster att bli den dominerande verksamheten, som faktiskt har gällt under större delen av Sätra Brunns historia.

Sjukgymnastik och rehabilitering under 325 år vid Sätra Brunn

Rörelse, aktivitet samt sjukgymnastiska och rehabiliterande insatser har varit en central del av Sätra Brunns verksamhet sedan starten år 1700. Den förste ägaren, doktor Samuel Skragge, betonade vikten av att röra på sig och dricka vatten – inte “sitta och vila”. Detta grundtema utvecklades över tid till en systematisk sjukgymnastik med rörelse och aktivitet för brunnens gäster.

Under 1800-talet fick sjukgymnastiken sin första egna lokal vid Sätra Brunn, en barackliknande byggnad utanför Björnbo. En av de ansvariga var fru Ling, som var närstående till Per Henrik Ling – den svenska gymnastikens fader. Under 1800-talet fanns flera sjukgymnaster i verksamheten, och även läkarkandidater bidrog i behandlingsarbetet.

Runt 1870 flyttade sjukgymnastiken in i den före detta kyrkan intill Brunnshuset. Verksamheten utvidgades därefter till att omfatta även nuvarande Conversationssalongen, som inreddes med behandlingshytter.

Under första halvan av 1900-talet växte sjukgymnastikavdelningen ytterligare. För att skapa utrymme uppfördes fyra röda hus på båda sidor om Urban Hjärnes väg: två långa behandlingsbyggnader, en gymnastikexpedition samt en gymnastiksal.

Sjukgymnastikavdelningen blomstrade och sysselsatte mellan 25 och 30 personer, vilket gjorde den till Sätra Brunns största rehabiliteringsenhet. Mellan åren 1963 och 1993 leddes avdelningen av Elsie Landegren – en starkt utvecklingsinriktad chef, som också under en tid var ordförande för Sjukgymnastförbundet. Under hennes ledning infördes bland annat gruppträning med olika inriktningar på 1960-talet, något som då var banbrytande.

Elsie Landegren initierade även ett flertal specialkurser för sjukgymnaster från hela landet inom områden som neurologi, psykisk hälsa, ortopedisk medicin och reumatologi. Kursledarna var ledande experter inom sina respektive fält.

Flera specialprogram utvecklades inom rehabiliteringen på Sätra Brunn, i nära samverkan mellan olika avdelningar – särskilt sjukgymnastik och arbetsterapi. Programmen utvärderades noggrant, men få blev offentligt publicerade. Ett undantag var det så kallade Bechterew-programmet (numera kallat Ankyloserande spondylit), som skapades inom sjukgymnastiken och belönades vid presentation på Läkarstämman i Stockholm 1989. Resultaten presenterades även vid en internationell kongress i London 1990 och publicerades i en internationell reumatologisk tidskrift.

År 1994 uppfördes den senaste byggnaden inom sjukgymnastiken: ett hus med bassäng, gymnastiksal, träningshall och behandlingsrum. Det var det åttonde huset för sjukgymnastik vid Sätra Brunn, och planeringen skedde i nära samarbete med representanter från sjukgymnastikavdelningen.

Den framgångsrika internatverksamheten för sjukgymnastik och rehabilitering fortsatte fram till år 2001. Därefter bedrevs poliklinisk sjukgymnastik vid Sätra Brunn nästan ända fram till pandemin med covid-19.

Idag används bassänghuset fortfarande för friskvård, spa och rehabilitering.

Hälsoveckor för reumatiker

Seminarier inom rehabilitering och sjukgymnastik har arrangerats under åren 2000–2025, bland annat med stöd från Sätra Brunns Vänförening.

År 2022 fick Vänföreningen tillgång till en donation från 1748 av biskop Kalsenius, förmedlad via Uppsala universitet – tidigare ägare till Sätra Brunn. Donationens ändamål var att främja hälsovård och rehabilitering för personer med led- och muskelbesvär, såsom reumatologiska diagnoser.

Tack vare medel från denna donation startade ett team bestående av två sjukgymnaster, en läkare och en arbetsterapeut arrangerat sex hälsoveckor för reumatiker under åren 2022–2025. Den sista veckan hålls i augusti 2025. Ledarna är:

• Elisabet Schell, leg. fysioterapeut, specialist och medicine doktor.

• Lena Grundell, leg. fysioterapeut, specialitet bland annat KBT.

• Magnus Bergel, leg. läkare, specialitet allmän medicin.

• Åsa Nilsson, leg. arbetsterapeut vid reumatologen Västerås sjukhus.

Elisabeth Schell vid sin skogslönn, planterad som gåva av hennes arbetskamrater vid hennes disputation 2008. Foto av Ewa Lundin år 2023.

Resultaten från dessa veckor utvärderas vetenskapligt under en tolvmånadersperiod efter varje hälsovecka. Enligt de första gruppernas uppföljning syns tydliga förbättringar med statistisk signifikans – framför allt gällande smärta, funktion i vardagen, stress, livskvalitet, upplevd hälsa och egen förmåga att påverka sin sjukdom. Den fortsatta utvärderingen pågår och kommer att redovisas i sin helhet.

Efter sommaren 2025 är donationsmedlen förbrukade. En framtid med nya externa resurser för liknande Hälsoveckor skulle kunna innebära en hälsoekonomisk vinst för Sverige, då de hittillsvarande resultaten tyder på förbättrad arbetsförmåga och minskat vårdbehov.

Ett försök att bedriva liknande verksamhet i privat regi med samma team har nu inletts vid Sätra Brunn. Till Hälsovecka EXTRA den 22–26 september 2025 (vecka 39) finns i nuläget fortfarande några platser kvar att söka.

Läs mer: Hälsovecka september 2025

275 år gamla medel bakom hälsoveckorna

Hälsoveckorna för reumatiker har under de under åren 2022–2025 finansierats genom subventionerade deltagaravgifter, med en subvention som gjorts möjlig genom ekonomiska medel från två gamla stiftelser.

• Kalsenius Sätra Brunns stiftelse bildades efter ett förordnande av Anders Kalsenius och Lisa Le Moine genom sitt testamente den 10 oktober 1747 med bihang 21 juni 1747. Det bokförda värdet av stiftelsens tillgångar den 31 december 2019 uppgick till cirka 182.000 kronor. Läs stiftelsen.

• Sally och Laila Kjeldéus minnesstiftelse för Sätra Brunn bildades genom ett förordnande den 6 december 1983 av Laila Kjeldéus. Det bokförda värdet av stiftelsens tillgångar den 31 december 2019 uppgick till cirka 82.000 kronor. Läs stiftelsen.

Sätra Brunns vänförening tog initiativ till användning av dessa medel under 2020. Den 30 augusti 2020 hölls möte med Sven Lorentzi och Elisabet Schell från vänföreningens styrelse och Andrea von Polgar Jacobson, jurist vid Uppsala Akademiförvaltning som skötte förvaltningen av de aktuella stiftelserna.

Efter mötet ansökte akademiförvaltningen hos Kammarkollegiet om permutation, det vill säga ändrade föreskrifter för fondernas användning. Permutation kan bli aktuellt när föreskrifter på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart stridande mot stiftarens avsikter.

Kammarkollegiet meddelade beslut om permutation för de två stiftelserna den 28 april 2021. Av båda besluten framgår “att förhållandena har ändrats på ett sådant sätt att det finns skäl att ändra stiftelsens föreskrifter på det sätt som stiftelsen har begärt. Ansökan ska därför medges”.

Skulle det ha gått att använda pengarna på ett annat sätt? Det korta svaret är nej. Vid ändring av föreskrifter om stiftelsens ändamål ska vad som kan antas ha varit stiftarens avsikt beaktas så långt som möjligt. Det är alltså inte möjligt att använda fonderade medel avsedda för patienter till andra investeringar som är långt ifrån det ursprungligt avsedda ändamålet. Permutation är alltså en möjliggörande anpassning, men inte upphävande av det ursprungliga ändamålet.

En sådan anpassning kan vara att skrivelser om ‘fattiga’ eller ‘medellösa’ öppnas upp, eftersom det i en modern kontext är besvärligt att upprätthålla rekrytering utifrån inkomstkrav eller socialgrupp. Ett exempel på den ursprungliga lydelsens tydliga eftertryck kan belysas med den ändrade lydelsen för Kalsenius stiftelse:

Den första hälsoveckan hölls i augusti 2022 och därefter har det varit två gånger per sommar både 2023 och 2024. Hälsoveckan i augusti 2025 är den sjätte och sista veckan som subventioneras av de permuterade medlen. Därefter är medlen förbrukade och stiftelserna upplösta i och med att de saknar tillgångar. Den fortsättning som planeras för i september 2025 finansieras genom en högre egenavgift.

Det återstår att se om hälsoveckorna kommer tillbaka under kommande år, men en sak är säker – att de fonderade medlen har kommit väl till nytta för de med reumatisk sjukdom som varit deltagare på hälsoveckorna. Utvärderingarna efter de genomförda veckorna visar att tidigare deltagare varit mycket nöjda och inför 2024 så inkom drygt 100 intresseanmälningar - långt fler än de 14 platser per vecka som varit målbilden för att fylla veckorna.

***