Ny brittisk premiärminister igen – så här kan det påverka relationerna till EU

Sedan Keir Starmers regering formades 2024 har Storbritannien aktivt försökt närma sig EU.

Storbritanniens nya premiärminister Andy Burnham har hittills varit väldigt tystlåten kring EU-frågor, vilket kan tolkas som om han inte kommer att prioritera förhandlingar med EU lika högt som sin föregångare.

Han har ändå sagt att förhandlingar som påbörjats under Starmers mandatperiod ska fortsätta.

Ungdomsmobilitet – den stora flaskhalsen

Enligt forskaren Joël Reland vid tankesmedjan UK in a Changing Europe är den stora flaskhalsen med EU just nu godkännandet av ett ungdomsmobilitetsprogram.

– Det är den stora saken som EU vill ha ut av ”återställningsförhandlingarna”, om vi kan kalla dem så. Annars kan det bli svårt att göra framsteg på andra områden.

Programmet, som skulle göra det lättare för unga i åldern 18 till 30 år att studera, arbeta och resa mellan Storbritannien och EU, är avgörande för att EU ska förhandla om andra frågor.

Det här var något Starmer var öppen för. För Burnham kan frågan bli knepig eftersom immigration är en av de viktigaste frågorna för väljare i Storbritannien.

– Ett ungdomsmobilitetsprogram skulle förmodligen innebära en viss ökning av nettomigrationen totalt sett eftersom det skulle tillåta en begränsad grad av fri rörlighet med EU, säger Reland.

– Det är det som väljarna bryr sig mest om, ännu mera än ekonomin för tillfället.

EU vill också att europeiska studenter ska betala samma studieavgifter som brittiska studenter, i stället för de ofta flera gånger högre internationella avgifterna.

Starmers regering beslutade att återgå till utbytesprogrammet Erasmus+, men avtalet gäller än så länge endast läsåret 2027–2028.

Tillgång till den inre marknaden

Keir Starmer ville aktivt komma närmare EU:s inre marknad och betonade att detta var avgörande för brittisk ekonomi.

– I början av året sa Keir Starmer och Rachel Reeves (dåvarande finansminister) att närmare relationer med EU är det största ekonomiska priset som erbjuds Storbritannien och de var villiga att skriva under EU:s regler där det låg i Storbritanniens ekonomiska intresse, säger Joël Reland.

Men EU avvisade detta eftersom den inre marknadens fyra friheter – varor, tjänster, personer och kapital – är odelaktiga. Man kan inte ha fri rörlighet för varor utan fri rörlighet för personer, vilket Storbritannien inte ville acceptera.

– Andy Burnham har inte sagt något liknande, konstaterar Reland.

I stället kommer han troligen att fokusera på mindre känsliga områden som försvar och teknisk infrastruktur.

Reland menar att Burnhams fokus på strategisk autonomi och att minska beroendet av USA och Kina faktiskt kan passa bättre med EU:s intressen än Starmers misslyckade försök att komma åt den inre marknaden.

Det kan till exempel gälla samarbeten kring kritiska mineraler, datacenter och AI.

Försvarssamarbete

Under Keir Starmer undertecknades en säkerhets- och försvarspakt mellan Storbritannien och EU, men enligt Joël Reland var detta en mycket vag pakt som faktiskt inte förband dem till att göra särskilt mycket alls.

Förhandlingarna om Safe, EU:s system för gemensamma militära investeringar, kollapsade förra året på grund av oenighet om Storbritanniens finansiella bidrag.

Trots att Andy Burnham ramar in EU-relationen mer kring försvar och säkerhet än ekonomi, tror Reland inte att EU kommer att visa mer flexibilitet om inte Storbritannien går med på ungdomsprogrammet först.

Russinen ur kakan

Joël Reland är ändå lite fundersam till regeringens intentioner eftersom Hamish Falconer, Storbritanniens nya minister för europeiska relationer, sagt att han vill att Storbritannien ska göra mer inom tjänstehandel med EU.

Enligt Reland låter det här som samma brittiska ”plocka russinen ur kakan”-taktik som tidigare regeringar försökt med.

Man vill ha fördelarna med den inre marknaden för tjänster, som till exempel affärsresor och ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, utan att acceptera fri rörlighet för personer.

– Det låter lite som ännu en brittisk regering som kommer in och tänker, åh vad är de bitar av den inre marknaden som vi helst skulle vilja ha tillgång till?

På EU:s och Storbritanniens planerade toppmöte i juli skulle parterna ha godkänt avtal om ungdomsprogrammet, minskat pappersarbete för certifiering av färsk mat och länkat samman sina utsläppshandelssystem.

Mötet sköts upp på grund av Starmers avgång, vilket gör det osäkert hur frågorna hanteras framöver. Ett nytt möte väntas före årsskiftet, men har än så länge inget datum.

En återförening med EU inte aktuellt

Det har gått tio år sedan folkomröstningen där britterna röstade för ett utträde ur EU.

Enligt många rapporter är Storbitanniens ekonomi betydligt sämre, till och med 4-6 procent av bnp, än den skulle ha varit om landet stannat i EU.

Som tidigare borgmästare i Manchester har Andy Burnham sagt att han vill se landet återförenas med EU under sin livstid.

– Det är inte den mest EU-vänliga positionen i Labour, men den placerar honom ändå i den mer EU-vänliga delen av partiet. Det är också något som till exempel Keir Starmer aldrig sa, konstaterar Joël Reland.

Men senare har Burnham betonat att det inte är något han kommer att driva som premiärminister.

– Han är inte borgmästaren i Manchester längre och måste nu tilltala hela landet. EU är helt enkelt inte så centralt för hans politiska tänkande, säger Reland.