Det totala mobilförbudet i skolan kom som en chock och ledde till fler förändringar än väntat

Avlämningsplatsen utanför Helsinge skola går het den här augustimorgonen, då föregående kvälls regnskur fortfarande gör sig påmind på skolgårdens bänkar och bord. Solen skiner, men den svala morgonluften påminner om att hösten ligger runt hörnet.

Det avskräcker inte skolans elever som hoppar ur sina föräldrars bilar och passar på att tillbringa en stund på gården, innan dagens lektioner inleds.

Ett gäng sitter på bänkarna längs husfasaden, medan ett annat har samlats intill den lilla, inhägnade fotbollsplanen. Nätgungan, som restes i samband med att gården renoverades år 2021, flyger fram och tillbaka med en svans av långt, ljust hår.

Här och där syns mobiltelefoner i ungdomarnas händer – kanske en sista koll innan skoldagen tar vid. I Vanda har mobilförbudet i skolan nämligen från och med i år utvidgats till att också gälla grundskolans högre klasser.

”Vi talar mer med varandra”

Vid tidpunkten för intervjun är endast tre hela skoldagar bakom, och eleverna håller ännu på att vänja sig, berättar niorna Mette Nyberg och Lina Helaskoski.

– I början var det lite chockerande, vi hade ingen aning om att det skulle bli totalt förbud. Ännu känns det lite svårt, men det blir nog bra, säger Helaskoski.

Årets nior har gått från att endast ha mobilfria lunchraster, till mobilförbud på lektioner, till att nu helt bli av med telefonen; ju äldre de blivit, desto mer har deras mobilanvändning begränsats. Det kommer att ta tid att vänja sig när det tidigare har varit friare, säger Nyberg.

Förändringarna börjar ändå redan märkas.

– Vi talar mera med varandra. Det är ju lättare, när vi inte har telefonerna, att kommunicera med andra och hitta på olika spel till exempel. Och vi gör läxor och förbereder för förhör och prov, säger Nyberg.

Självklart är det också bra för koncentrationen och arbetsron, säger Helaskoski. Flickorna är ändå kritiska till att man inte alls får kolla till mobilen under dagen.

– Om man till exempel väntar på ett viktigt meddelande, så vet man inte om det kommit eller inte, säger Nyberg.

– Telefonen är så viktig i vår vardag, så att ta bort den från oss helt och hållet känns lite för mycket. Jag tycker att vi i något skede av dagen borde få kolla just om det kommit något viktigt. Vi får ju all vår information via telefonen, säger Helaskoski.

På förhand hade Helsinges lärare i historia och samhällslära Anna Öhman förväntat sig mer protester, men hennes upplevelse är att eleverna förvånansvärt snällt har gått med på att lägga undan telefonerna.

Eventuellt kommer reaktionen senare.

– Det kan ju hända att i början så går man mera snällt med på det. Men jag tror faktiskt att många upplever att det är ganska skönt att inte ha telefonen under dagen, i och med att det gäller alla. Om det bara hade gällt Helsinge skola medan andra grundskolors högre klasser hade tillåtit telefonerna, så skulle det säkert låta lite annorlunda, säger Öhman.

Det lyfts fram också av Nyberg och Helaskoski: känslan av orättvisa över att reglerna stramats åt i takt med att de blivit äldre lindras av att de är samma för alla.

Till skillnad från till exempel Helsingfors, där mobilförbudets omfattning varierar från skola till skola, har Vanda beslutat att alla grundskolor är helt mobilfria från och med denna hösttermin.

Mobilförbudet under lektionstid i grundskolan är lagstadgat sedan augusti 2025. Därtill rekommenderar Utbildningsstyrelsen att användningen begränsas även under resten av skoldagen.

Bakom lås och bom

Anna Öhman har med sig en korg fylld med svarta, numrerade tygpåsar. Hon sträcker Mette Nyberg och Lina Helaskoski varsin.

Nybergs telefon halkar direkt ner i påsen, Helaskoski håller kvar sin tills intervjun är över. Så fort telefonen ligger i den klickar det magnetiska låset igen, och då kan endast en lärare låsa upp den. Det sker i slutet av dagens sista lektion.

Under dagen förvaras den inlåsta telefonen i elevens egen väska eller skåp. Det är en tryggare lösning än att tvingas lämna ifrån sig telefonen, tycker Helaskoski.

Påssystemet har ändå baksidor.

– Påsen är ganska stor. Och ganska många sätter inte sin telefon i påsen, de har hittat på andra idéer, säger Nyberg.

Vuxna borde skärpa sig

Mobiltelefonen är för många – om inte de flesta – i dag ett centralt verktyg för att hantera i princip allt både privat och på jobbet. Så också för skolans lärare, som bland annat har telefonerna med sig för att snabbt kunna få kontakt med varandra under dagens lopp.

Men mobilförbudet för eleverna ger också ringar på vattnet bland de vuxna, säger Anna Öhman.

– När jag tidigare kunde kolla på den under lektioner medan eleverna gjorde uppgifter, så försöker jag nu komma helt bort från det för att föregå med gott exempel. Sällan är något så akut att jag behöver kolla just då. Man pratar mycket om att unga är så mycket på sina telefoner, men det är bara att titta sig själv i spegeln, alla vuxna går ju också med sina telefoner. Vi kan definitivt också skärpa oss.

Utan telefon till handa får Mette Nyberg, Lina Helaskoski och skolans övriga elever nu hitta alternativa verktyg: schemat måste finnas nedskrivet så att man vet vilken lektion man ska till, och det gäller att veta var skolbyggnadens klockor finns så att man kommer i tid. Klockorna skulle kunna vara fler, tycker de.

Öhman håller med om att det medför vissa praktiska utmaningar för eleverna, till exempel när det gäller busstidtabeller för hemresan.

– Det gäller väl att bli bättre på att planera på förhand. Och det är klart att om det är något eleverna undrar över så hjälper vi lärare eller annan skolpersonal till.

När intervjuerna är slut och Öhman, Nyberg och Helaskoski försvunnit in i skolbyggnaden har ett killgäng ställt sig på gårdens lilla fotbollsplan för att sparka boll. De undrar vad jag gör där, och jag förklarar. Ämnet berör inte dem, konstaterar vi; de är gymnasiestuderande och får scrolla bäst de vill.

Under den lilla stund jag iakttar deras sparkande är det ingen som har näsan i en skärm.