skrivkramp, moderskapskramp, strumpor.

Livet är hemskt med skrivkramp. Man blir så trött. Så trött av att läsa en dålig bok. En dålig bok skriven på ett så obegripligt töntigt sätt att varje sida framkallar någon sorts fysisk cringe i bröstkorgen.

Efter ett tag börjar man ifrågasätta sina livsval.

Varför ska man sitta här dag ut och dag in och skriva påhittade historier? Det är ju pinsamt redan från början. Vem tror man att man är?

Har inte tid att skriva mer nu. Även den här ingressen får bli dålig. Det vore i och för sig märkligt om just den här texten lyckades bryta den nedåtgående trenden. Didrik går på sommarlov om fyra dagar och jag måste redigera ett manus som just nu känns som ett brott mot mänskligheten.

▷ Det här sa jag i bloggen i veckan:

Några utdrag från mitt nyhetsbrev på Substack. Detta har ju ni som prenumererar redan läst.

Vad jag läser just nu. Vad jag slutade läsa för att det var för dåligt. Vad jag vill läsa.

Threads är såklart inte Twitter och kommer aldrig bli. Men här är 25 fina, spännande, roliga eller märkliga saker jag har sparat där.

Tankar från en som var förlossningsdeprimerad och krisade stora delar av den så kallade bebisbubblan.

Det var värmebölja i Paris en vecka. Sedan kom regnen. Det regnade varje dag i lika många dagar.

När jag reser till Japan står Tabio alltid på min lista att besöka.
När jag fick reda på att de fanns i Paris var jag självklart tvungen att besöka denna ikoniska strumpaffär.

Har ni sett klippet med Kylie Jenner där hon säger att hon ibland tror att hon är deprimerad, men sedan kommer hon på att hon inte är tillräckligt solbränd?
Jag tog henne på orden.

♡ läs alltid min blogg på sandrabeijer.elle.se