Jag ringde polisen och Lily Allen

Jag ringde polisen i måndags. Det är så tråkigt när man behöver ringa polisen.

Men jag hade letat överallt. I alla fickor på alla jackor, under mattor och madrasser och till och med inuti varje bok jag äger.

Det var bara att inse att mitt pass var borta.

Eftersom passet var borta kunde jag inte åka till London dagen därpå. För ett år sedan lyckades jag få biljetter till Lily Allen. VIP-seats! Bokat hotell, restauranger, biljetter till utställningen om Wes Anderson dagen därpå.

Istället fick jag polisanmäla passet och ställa tillbaka resväskan.

Hela grejen var så sorglig att jag blev sjuk. Jag tror min ångest liksom värkte fram feber.

Jag är fortfarande helt sänkt av detta tråkiga. Har inget bra avslut på den här texten ens, men här är lite grejer jag skrivit om Lily Allen:

▷ P3 Musikdokumentär gjorde i våras ett avsnitt om Lily Allen, jag är med i egenskap av fangirl. Lyssna här.

▷ Mina tankar kring otrohet och Lily Allens senaste album West End Girl.

▷ Jag tar Lily Allen i försvar ang en artikel i DN om att kvinnor blir hyllade när de blir bedragna.

Det här sa jag i bloggen i veckan:

En av 1000 sommarlovsdagar i Paris. Vi äter glass, spanar in sommarrean och leker i parken.

Smått och gott, högt och lågt. Exempelvis är det nu en vecka tills min pjäs Glow up har premiär i Buenos Aires!

Jag och Didrik spanar in stadsdelen Épinettes i Paris och Sezane bjuder in mig på fika.

Jag funderar kring min utväxt och mitt hår.

Jag och Didrik besökte Fondation Cartier pour l'Art Contemporain, känt som Fondation Cartier. Ett museum för samtida konst vid Palais-Royal i Paris.

Det är sommarrea och jag har shoppat!

Jag åker till Parisarnas favoritbadort.

Läs alltid min blogg på sandrabeijer.elle.se