Att komma upp tidigt efter operation är säkert även för sköra äldre

Forskningsresultaten i Rose-Marie Wilnerzon Thörns avhandling ger ny kunskap om hur vården kan utvecklas för att ge patienter bästa möjliga återhämtning efter en stor tarmoperation.

– Vi visar att det inte är farligt att mobilisera äldre patienter mycket tidigt efter operationen. Det är ett viktigt besked eftersom just den här patientgruppen ofta löper störst risk att förlora funktioner efter en operation, berättar Rose-Marie Wilnerzon Thörn, specialistfysioterapeut inom Verksamhetsområde hälsoprofessioner vid Universitetssjukhuset Örebro och nybilven doktor vid Örebro universitet.

Återhämtningen fortsätter på vårdavdelningen

I avhandlingen undersöktes om patienter som hjälptes upp redan kort efter att de vaknat från narkosen blev mer fysiskt aktiva och återhämtade sig snabbare. Resultaten visar att den omedelbara mobiliseringen är säker och genomförbar, men att den i sig inte leder till ökad fysisk aktivitet under resten av sjukhusvistelsen. I stället pekar resultaten på att fokus behöver ligga på hela vårdtiden.

– Den första mobiliseringen är viktig, men den räcker inte. Om patienterna ska röra sig mer behöver vi fortsätta stötta och uppmuntra dem på vårdavdelningen, inte bara på uppvakningsavdelningen.

Forskningen visar också att en omedelbar mobilisering kräver god planering, tillräckliga resurser och ett arbetssätt som anpassas efter varje enskild patient.

Kan bidra till att utveckla vården

De flesta patienter hade återhämtat sig tre månader efter operationen. För patienter med lindrig skörhet tog återhämtningen något längre tid, vilket visar att den gruppen kan behöva extra stöd under rehabiliteringen. Rose-Marie Wilnerzon Thörn hoppas att resultaten ska bidra till att utveckla den medicinska omvårdnaden som ges direkt efter en operation.

– Återhämtning efter en operation är mer komplex än man kanske tror. Den här forskningen visar att det inte bara handlar om när patienten kommer upp första gången, utan om hur vi stöttar patienten att fortsätta vara aktiv under hela vårdtiden. Den kunskapen kan hjälpa oss att utveckla vården och rikta insatserna dit de gör störst nytta, avslutar hon.