Testar: Singular Society - del 1

Mitt första möte med konceptet Singular Society var inte bra. Snarare katastrofalt dåligt, faktiskt.

Min kompis hade bett mig följa med till en butik för att vara smakråd vid ett jack-köp, och han tog med mig till Singlar Societys butik på Gamla Brogatan i Stockholm. Butiken var snygg, sober och kändes sådär tillknäppt och stel som butiker gör när allt de vill är att verka avslappnade och sköna. När min kompis provat jackan och ville köpa den blev det stopp. Han måste nämligen signa upp sig på ett medlemskap först, annars fick han inte handla alls.

Kanske hade han gjort det – om butikssäljaren hade lyckats förmedla vad ett medlemskap på 95 kronor/månaden innebar, varför det var en “bra investering” och att Singular Society var ett seriöst företag. Men den snygga killen som slött fipplade med en Ipad kunde inte, ville inte, förklara det. Om vi inte fattade utan förklaring så var vi dumma dumma fåntrattar – och inte välkomna i det hemliga sällskapet Singular Society. “Okej,” sa vi, och gick.

Bild: via H&M, butiken på Gamla Brogatan.

Uppenbarligen gjorde situationen starkt intryck på mig, för det måste vara fem år sen den hände men jag fortfarande lite puls när jag tänker på den. Hela upplevelsen var surrealistisk. Och eftersom Singular Society sedan dess har strukit kravet på att man måste vara medlem för att få handla i butikerna så tror jag flera delade den känslan.

Så vad är ens Singular Society? Jo, det är ett medlemsbaserat varumärke som designar, utvecklar och tillverkar (via underleverantörer) egna produkter av – enligt de själva – lyxkvalitet. Konceptet ägs av H&M och grundades 2020, och idén är alltså att man som medlem får möjlighet att köpa dessa produkter utan påslag, vilket innebär 30-80 procent lägre priser. Idén är att affärsmodellen ska finansieras av medlemmarna i ett koncept som Singular Society själva kallar “Smart Luxury”. Det är roligt att de kallar det det, eftersom upplägget är nästan exakt samma som Kooperativa Förbundet (numera Konsum) en gång i tiden gjorde populärt i Sverige, och som historiskt haft en nära koppling till arbetarrörelsen.

Sedan starten 2020 har man stängt butiken på Gamla Brogatan och öppnat en flaggskeppsbutik på 630 kvadrat på Birger Jarlsgatan istället. Av någon anledning har denna även café, deli och blomsterförsäljning, och jag undrar om de sakerna också finansieras av medlemsavgifterna? Jag antar det? Dessutom har man en permanent yta på NK och en i Moodgallerian. Och numer får man alltså handla ÄVEN om man inte vill bli medlem, men då till fullpris. Det är faktiskt helt sjukt att de inte hade detta upplägg från start eftersom det får medlemskapet att framstå som en förmån i stället för ett märkligt krav.

Efter det katastrofala första besöket på Singular Society så har jag betraktat dem på avstånd, men inte interagerat. Först när en kollega, under senaste fashion week, sa att hon var väldigt nöjd med en produkt där ifrån kände jag att det nog var dags.

Dags för ett test, alltså. Så jag signade upp mig på ett 12 månaders abonnemang för 95 kr i månaden. Var det värt det?

Om man vill handla via Singular Society finns det tre alternativ: utan medlemskap, Bas- eller Plusmedlemskap…