Under de många år hon bodde utomlands hade Gunnel Vallquist tillgång till ett rikt gudstjänstliv. Hon bodde ofta nära kloster, hade möjligheten att delta i levande liturgi, gregoriansk sång och stilla andakt. Hon berättade vid ett tillfälle för oss om de år då hon bodde invid en klosterkyrka i Frankrike, ”i renaste romansk stil”, som hon uttryckte det. Den hade en krypta dit hon sökte sig nästan varje kväll. ”Det var lättare att vända sig inåt och finna samling där nere, stillheten kändes förtätad på ett annat sätt än uppe under de höga vita valven.”
Under dessa år förde Gunnel Vallquist regelbundet anteckningar, en form av andlig dagbok, personlig utan att vara privat. År 1958 samlade hon ett koncentrat av åtta års anteckningar i en liten bok som fick titeln Till dess dagen gryr. En inre väg i Kristi efterföljd framträder som i klar relief. Kärlekens självklara väg till frihet. Hon skriver:
Hos den som verkligen har kärleken ter sig ingen rikedom, ingen tillgång, som en förolämpning. Därför att allt han äger är förvandlat till gåva – det är inte längre hans, det står till allas förfogande och upplevs så. På ett självklart sätt.

Comments
Nothing yet. Say the first thing.
Sign in to join the conversation.