Är VD den första som blir utbytt av AI?

När jag höll en kurs i förändringsledning för några veckor sedan, så sa en av deltagarna:

Människor är friktion. Ju mer AI, desto färre personer i en organisation och desto enklare - mindre friktion.

Det väckte många tankar hos mig.

Tankar om förändringsledning och att förändring per definition alltid väcker motstånd - annars är det bara naturlig utveckling.

Tankar om alla de organisationer som genom åren har skapat sig ordentligt med organisatorisk skuld. När jag har lett workshopar, där 20 personer - ännu en gång - diskuterar vad 3 personer kanske ska göra. Där det blir så mycket friktion att utveckling avstannar helt.

Jag tänker också på superentreprenören Jan Stenbeck och hans devis om att man alltid ska packa med lätt ryggsäck, absolut inte bygga en stor administration. Jag tänker på hur administration i sig gör att det behövs mer samordning och administration och avdelningar växer utom mått och sans.

Jag diskuterar saken med en marknadschef, som konstaterar att hon har kunnat kapa bort 40 % av personalen och får nu lika mycket gjort som förut.

Dels för att en av personerna som fick sluta, drog ner gruppen i en negativ spiral. Dels för att några av de juniora medarbetarna nu jobbar med Claude/Co-pilot fullt ut som coach i skapandet - producerar tre gånger så mycket, med bra kvalitet.

Men blir det bra med mer AI och mindre friktion? Som alltid beror det ju på utgångsläget, strategin, målet och genomförandet. Förstås.

Men det tål att tänkas på: Människor är friktion. Eller snarare: Relationer är friktion.

Hur lite friktion blir bra?

Jag tror ju stenhårt på regeln att: “kvaliteten i dialogen avgör din verksamhets framgång”.

Det är när vi kan ha ett bra underlag att diskutera viktiga frågor utifrån, för att genom samtalet lösa problem och enas om riktning som vi utvecklar verksamheter framgångsrikt.

Hur mycket av den dialogen ska vi överlåta åt AI? Hur mycket friktion är bra för din verksamhet?

En annan deltagare på kursen berättade hur de hade skapat en fiktiv ledningsgrupp i Claude. Sen hade de testat sitt förslag på den fiktiva gruppen och fått tillbaka frågorna från “CFO”, “CIO”, “CEO” mfl.

De uppdaterade sitt underlag så att dessa frågor besvarades. När de sedan drog förslaget för den verkliga ledningsgruppen gick det igenom med minsta möjliga friktion, eftersom frågorna redan var bemötta i hög grad. Som en avancerad checklista av en rutinerad person.

Väldigt bra, antar jag.

Men undrar samtidigt: finns det inte en risk att vi tar bort för mycket av dialogen, att vi missar att ta in vad beslutet egentligen gällde, när diskussionen blev kort?

Så läser jag i SvD om cafet som startats av AI-Mona. Som gjort hela upplägget, beställt bullar och rekryterat personal. Vissa grejer har gått galet, men det mesta har fungerat bra.

Minimal friktion antar jag. Och noterar att det är VD som bytts ut, serveringspersonal behövs fortfarande. Och nån som bakar bullarna med.

Det vet jag faktiskt inte! Men vi kan ju konstatera att AI verkligen är här nu och kommer på alla längder och bredder i våra liv.

När det gäller den egna kroppen och att behålla förmågor, läste jag tipset att tänka

Det som du fortfarande vill kunna göra om tio år, ska du se till att göra regelbundet redan nu

Vill du kunna gå i trappor om tio år? Slopa hissen redan idag. Så upprätthåller du förmågan.

Samma sak gäller väl för alla förmågor? Vill du fortfarande kunna skriva bra nyhetsbrev om tio år, se till att göra det redan nu… inte låta AI bli hissen som förslöar? Men coachen som utmanar och förbättrar?

Så det gäller väl att fundera på - vilken förmåga ska vi ha kvar om tio år? Och vilken kan vi låta AI utföra åt oss?

För min del blir förhållningsregeln: Gärna AI, men låt den aldrig ta över dialogen. Den ska vara min bisittare, inte min ersättare.

/Lena