Sagor

Det här är en saga om Pingvinen Pelle.

På den vita, glittrande isen i Antarktis låg en liten pingvinkoloni. Där, mitt bland alla de svartvita pingvinerna, fanns Pelle. Pelle var inte som de andra. Han hade en liten gul halsduk, vävd av sin farmor av alger och istrådar, och ett hjärta fullt av nyfikenhet. Varje kväll, när de andra pingvinerna samlades för att sova, låg Pelle och tittade upp på stjärnorna och norrskenet som dansade över himlen. Han drömde om att se världen bortom isen, bortom det kalla havet.

– Varför stannar vi alltid här? frågade han ofta sin bästa vän, Lilla. – För det är vårt hem, svarade Lilla och ryckte på axlarna. Det är tryggt här.

Men Pelle kände att det fanns något mer. Något som väntade på honom därute.

En morgon, när solen precis hade börjat lysa över isen, bestämde sig Pelle. Han skulle ge sig ut på äventyr. Han packade sin lilla väska med några fiskar, en bit is som glittrade som en diamant (en gåva från sin pappa) och sin gula halsduk. Sedan vinkade han farväl till Lilla och de andra.

– Jag kommer tillbaka, lovade han. Jag lovar.

Lilla såg orolig ut, men hon nickade. – Var försiktig, Pelle. Havet är stort och farligt.

Pelle hoppade ner i vattnet och simmade iväg, bort från kolonin, mot horisonten.

Efter flera dagars simmande, då Pelle hade sett valar sjunga och isberg glittra i solen, kom han till en liten, grön ö. Ön var täckt av mossa och små blommor, och luften luktade salt och jord. Pelle hade aldrig sett något så vackert.

Där träffade han Torsten, en gammal, vis sköldpadda som hade sett världen. Torsten låg och solade sig på en sten när Pelle kom simmande.

– Vem är du, lilla pingvin? frågade Torsten med sin långsamma, dova röst.

– Jag heter Pelle, sa Pelle och bugade artigt. Jag är ute på äventyr.

Torsten log. – Ah, äventyr. Det är något jag känner till. Men vet du, lilla vän, att den här ön har en hemlighet?

Pelle skakade på huvudet, nyfiken.

– Långt in i berget finns en grotta, berättade Torsten. En magisk grotta. Säger man att om man önskar med hela sitt hjärta, så kan drömmar bli verklighet.

Torsten ledde Pelle genom öns snåriga skog, förbi små bäckar och över mossiga stenar. Till slut kom de till en mörk öppning i berget. Pelle kände hur hans hjärta bankade av spänning.

– Här måste du gå ensam, sa Torsten. Men kom ihåg: önska med hela ditt hjärta.

Pelle nickade och kröp in i grottan. Inne i grottan var det mörkt, men väggarna glittrade av kristaller som lyste svagt i blått och grönt. Mitt i grottan låg en liten, blank sten, som om den väntade på honom.

Pelle stängde ögonen och tänkte på allt han hade sett, på sina vänner hemma, på den stora, vida världen. Och så önskade han:

– Jag önskar att alla pingviner ska få uppleva världens under, precis som jag gör nu. Att de ska få se att det finns så mycket mer än isen vi bor på.

Plötsligt började grottan lysa, och en varm vind svepte genom rummet. Pelle kände hur något förändrades, inombords. När han öppnade ögonen igen, stod han plötsligt på isen hemma. Men något var annorlunda.

När Pelle kom tillbaka till kolonin, sprang Lilla och de andra mot honom.

– Pelle! Du är tillbaka!

Men Pelle såg förvånat på dem. För de berättade om sina egna äventyr. Lilla hade simmat med delfiner, en annan pingvin hade träffat en snäll sjölejonunge, och en tredje hade sett en ö full av lysande alger.

– Men… hur? frågade Pelle. Ni har ju aldrig lämnat kolonin förut!

De såg alla förvånade på honom. – Jo, vi drömde det, sa Lilla. Vi drömde alla samma dröm. Om att följa efter dig, Pelle. Om att se världen.

Pelle förstod. Den magiska grottan hade inte bara gett honom ett äventyr – den hade gett alla pingvinerna modet att drömma.

Från den dagen blev Pelle och hans vänner de modigaste pingvinerna i Antarktis. De organiserade expeditioner, lärde känna valar, lekte med sälar och delade sina berättelser med alla de träffade. Varje kväll, när norrskenet lyste över isen, samlades de och berättade om sina äventyr.

Och Pelle? Han fortsatte att utforska, alltid med sin gula halsduk fladdrande i vinden. För han visste nu att världen var full av under, och att drömmar kunde bli verklighet – om man bara vågade tro.

Du hittar fler sagor för barn här