När rättssystemet i sig blir ett straff

Det som sker i dag är inget annat än en katastrof för rättssäkerheten. Samtyckeslagen, som på pappret skulle skydda, har i praktiken blivit ett verktyg som krossar liv. Tillämpningen är djupt bristfällig och konsekvenserna är brutala.

I dag kan handlingar som ligger mil från varandra i allvar – som en hand innanför trosan vid ett hångel och ett grovt, våldsamt överfall – ändå leda till samma straff: upp till tre års fängelse. När allt behandlas som lika allvarligt förlorar lagen all proportion. Grova övergrepp urvattnas, samtidigt som människor döms hårt för situationer som aldrig borde ha hamnat där.

Bevisningen är ofta nästintill obefintlig. Ingen teknisk bevisning. Inga medicinska fynd. Inga vittnen. Ändå räcker ett påstående långt. För den anklagade – ofta en ung kille – är det ett totalt maktläge. Ryktet förstörs, relationer raseras, arbete och framtid går förlorade, långt innan någon dom ens fallit. Och även vid frikännande är skadan redan skedd.

Det talas sällan om hur utsatta män blivit i detta system. Att leva med rädslan för att ett ord i efterhand kan förstöra hela ens liv. Att rättsprocessen i sig blir ett straff. Det är inte rättvisa – det är rättsosäkerhet.

Självklart ska sexualbrott tas på största allvar. Men ett rättssamhälle får aldrig överge principen om att skuld måste bevisas. När känslor, ideologi och symbolpolitik tillåts väga tyngre än fakta och bevis, då har vi tappat något grundläggande.

Detta måste kunna kritiseras. För rättssäkerhetens skull. För offrens skull. Och för alla de oskyldiga som i dag riskerar att offras i ett system som gått helt fel.

Anna Andersson
Nätverket Mannaminne