En lag som tappat balansen

Till alla som skriver att jag ”skyddar förövare”Jag hade aldrig lagt ner tid, ork och mod på att sitta här och skriva den här texten om jag inte visste att jag måste nå ut med det förödande som sker just nu.

Jag skriver inte bara för min egen skull – utan för alla oss som ser våra söner, bröder och familjemedlemmar gå sönder i tysthet.Vi är många som kämpar.Vårt nätverk Mannaminne, som idag består av över 800 anhöriga och drabbade, arbetar varje dag med att nå ut. Vi mejlar politiker, journalister, redaktioner, poddar och myndigheter för att försöka väcka uppmärksamhet kring det som sker.

För bakom varje siffra finns ett liv, en familj och en framtid som slagits i spillror av ett rättssystem som tappat balansen.

Jag önskar att jag slapp skriva om det här, men jag kan inte vara tyst när jag ser hur många oskyldiga som krossas i tystnad.

Jag vill börja med att vara glasklar:

Jag skyddar inte våldtäktsmän, förövare, mördare eller någon som medvetet skadar en annan människa.

Det här handlar inte om att försvara skyldiga – det handlar om att försvara rättssäkerheten och skydda de oskyldiga som drabbas av ett skevt och obalanserat system.

En lag som tappat balansenSedan samtyckeslagen infördes den 1 juli 2018 har våldtäktsbegreppet utvidgats enormt.

Syftet var gott – att stärka rätten till den egna kroppen – men i praktiken har lagen skapat en rättsosäkerhet som drabbar framför allt unga män.

Brottsförebyggande rådet (Brå) har i sin rapport “Samtyckeslagens tillämpning och konsekvenser” (2025) konstaterat att lagen ofta är ”svår att tillämpa” och att domstolar tvingas göra subjektiva tolkningar av vad som är frivillighet.

När gränserna blir otydliga – vem skyddar då lagen?

Det mest oroande är att lagen i dag knappt gör skillnad mellan olika typer av händelser.

En situation som handlar om ett missförstånd mellan två unga personer kan juridiskt bedömas på samma sätt som ett grovt, våldsamt övergrepp.

Det betyder att både lindriga och mycket allvarliga fall hamnar under samma brottsrubricering – och båda kan ge flera års fängelse och samma stämpel som våldtäktsman.

När lagen inte längre skiljer mellan allvarlighetsgrader suddas gränserna ut.

Det gör att rättssystemet tappar sin trovärdighet, och det är både orättvist mot verkliga offer och förödande för de som oskyldigt dras in.

Fakta och utveckling sedan samtyckeslagenAntalet anmälningar om våldtäkt har ökat markant sedan samtyckeslagen infördes. 2015 anmäldes cirka 4 000 våldtäkter, 2021 över 6 500, och enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes totalt 10 167 våldtäkter under 2024, vilket är en ökning med 7 % jämfört med föregående år.

Av dessa var 5 317 brott riktade mot kvinnor, en ökning med 3 %, och 326 riktade mot män, en ökning med 15 %. Jämfört med 2015 har antalet anmälda våldtäkter alltså ökat med 68 %, motsvarande 4 039 fler anmälningar.

Antalet fällande domar har ökat med cirka 75 % sedan lagändringen – men beviskraven har sänkts.

Enligt Brå bygger nu upp till en fjärdedel av domarna på enbart målsägandens berättelse – utan teknisk bevisning.

I många fall saknas både vittnen och tydliga skador.

Samtidigt leder fortfarande över 90 % av alla våldtäktsanmälningar inte till fällande dom – vilket visar hur otydlig och svårbedömd lagen är.

Brå konstaterar också att en växande del av de anmälda fallen rör ”ofrivillighet utan våld eller hot” – alltså situationer där ord står mot ord och där det handlar om tolkningar i efterhand.

Det är precis där rättssäkerheten börjar rämna.

Vad som händer i verklighetenNär en tjej i efterhand kan säga ”jag kände inte att jag ville”, flera dagar eller veckor efter en situation som från början var ömsesidig – och killen ändå kan dömas – då är något allvarligt fel.

Då handlar det inte längre om att beivra övergrepp, utan om att straffa känslor, skuld och ånger.

Jag har sett det på nära håll.

Min son fick sitt liv förstört.

Han dömdes till tre års fängelse – på en påstådd händelse utan bevis, utan vittnen, där två nämndemän i hovrätten ville fria honom helt.

Det fanns inga skador, inga hot, inget våld.

Men det fanns ett ord. Ett ord som vägde tyngre än hans sanning.

Nu bär han ett stigma som aldrig går bort – trots att han själv är offret för ett system som tappat både balans och rättvisa.

Juridiska experter larmar självaDet här är inte bara jag som säger det – det säger även flera framstående jurister och rättsexperter:

Kada Karlsson, jurist, skrev i Aftonbladet:

”En fjärdedel av de fällande domarna för sexualbrott grundas enbart på målsägandens utsaga. Det är en allvarlig urholkning av rättssäkerheten.”

Claes Lernestedt, professor i straffrätt, varnade tidigt:

”Kriminaliseringen av oaktsam våldtäkt har skett för snabbt – risken är att oskyldiga fälls.”

Advokatsamfundet har kritiserat lagen för att den är otydlig och riskerar att skapa oförutsägbara domar.

Lagrådet sa redan innan lagen klubbades att den riskerade att bli just det: oförutsägbar.

Expressens granskning visade att det efter lagens införande blivit nästan dubbelt så vanligt att domare är oeniga i våldtäktsmål – ett tecken på hur olika domstolar tolkar samma lag.

Brå:s egen slutsats (2025): Samtyckeslagen har fått genomslag, men ”regelverket är svårt att tillämpa och rättspraxis fortfarande under utveckling.”

Vad det betyder i praktikenDet betyder att:

Två liknande fall kan få helt olika domar beroende på vilka domare som dömer.

Det räcker ibland att en tjej ångrar sig, känner obehag eller vill skydda sitt rykte – och en kille kan hamna i fängelse.

Killar blir psykiskt krossade, förlorar sina jobb, utbildningar, drömmar och vänner – för något som ofta inte ens kan bevisas.

Det här är inget rättssäkert system.

Det är ett system som straffar slump och tolkning, inte skuld.

Jag säger det igenJag försvarar inte förövare.

Jag försvarar rätten till en rättvis rättegång.

Jag försvarar alla oskyldiga som betalar priset för en lagstiftning som gått för långt.

Vi måste kunna skydda tjejer utan att offra killar.

Vi måste kunna stå upp mot övergrepp utan att skapa nya offer.

Och vi måste våga säga ifrån när rättssäkerheten bryts ner – för nästa gång kan det vara din son, din bror eller din vän.

Rättssäkerhet ska gälla alla. Annars gäller den ingen.

Anna Andersson
nätverket Mannaminne