Reflektioner efter Sirius

1-2 mot Sirius och ett rätt förväntat uttåg i Svenska cupen. Vi fortsätter att studera de steg Hamberg verkar ta för att bygga Elfsborgs nya spelidé.

Det syns allt mer att Björn har arbetat länge med Graham Potter. Precis som Graham verkar vår nya manager föredra ett flexibelt spel där positioner är lite mer flytande och en spelare förväntas fylla olika roller i olika faser.

• Okeke ligger som vänsterback utan boll och central mittfältare med. Det var som vi var inne på förra veckan Arber som oftare droppade ut till vänster i uppbyggnad av spelet.

• Wikström är högerback utan boll och till höger av tre mittbackar med. Inte ett dumt drag då Rapp visar en så bristande defensiv.

• Magnússon pushar fram högre utan boll och droppar ner för att hjälpa Simon när vi har bollen djupare.

• Rapp ligger som högermitt utan boll men var ofta högre upp än till och med Ihler med. Tydlig skillnad från Okeke, och en roll som skulle kunna passa Hedlund väl.

Man kan se att Hamberg redan börjar bygga aktioner runt spelares styrkor. Till exempel använder han Isak Pettersson nästan som en mittback, då han, Isherwood och Rufai bildar en trio som ska lösa utspelen i första fas. När bollen är högre upp är det i stället Wikström som blir den tredje spelaren.

Här har vi fått hem bollen i backlinjen där Wikström, Rufai, Isherwood ligger som sista linje. När Isherwood spelar hem bollen till Isak springer Wikström högre upp på kanten medan Rufai och Isherwood tar bredare roller i linje med Isak.

Strax efter i samma moment kan man se hur högt Wikström kliver upp och hur centralt Okeke ofta rörde sig:

framförallt i hög och mid-block, använde Hamberg en väldigt rak 4141 med Simon Olsson som ankare. Mot Sirius spelade Simon närmast som quarterback, och var den spelare som bollen alltid gick via.

Jag tycker generellt att Sirius hade förvånansvärt lite boll och initiativ under första halvlek. Kanske var en anledning till det hur vårt mittfält isolerade nian Ure och höll honom från att spela tillbaka bollen på det duktiga mittfältet. Elfsborgs “fyra” avvaktade när han hade boll felvänd och det var bara när han försökte vända upp eller helt tappat kontroll som man pressade för att vinna boll.

Det syns inte på den statiska bilden här men Arber och Julius låter Ure ta några meter hemåt med bollen. Notera också att en mittback ofta kunde trycka upp i markering och press, snarare än Simon Olsson.

Men det syns också att det är mycket ovana i laget. Det är just förvirring i vår 4141 som öppnar för Sirius 1-0 (även om målet kunde försvarats om Gottfrid Rapp inte visade bedrövligt försvarsspel och Rufai/Isherwood inte blev helt bolltittande).

Här ligger vi i vår formation när Sirius har bollen:

Ihler backar av men Magnússon tar en rush för att sätta hög press. Mer naturligt hade varit att nian börjar pressa och mittfältet fyller på.

Trots att vi har flera gula där tappar vi en rättvänd blåsvart mitt på plan.

Som sedan får bollen och enkelt kan slå den på en yta Wikström precis lämnat och Rapp inte täcker i tid.

Med väldigt flexibla roller och en hög possession ser Hamberg nästan ut som en Anti-Jimmy så här långt. Jag skulle gissa att vi låg på nästan 70% bollinnehav i första halvlek, men målchanserna uteblev helt då spelet på offensiv planhalva så här långt ser väldigt förvirrat och långsamt ut. Enda gångerna vi lyckades bryta lite linjer var när Hult byttes in, tryckte ner huvudet och bara rusade med bollen.

Nu väntar några viktiga veckor av träning innan serien drar igång. Många roller behöver definieras och övas in, och laget behöver hitta sätt att konvertera boll i backlinje till målchanser.

Jag tror att det kommer att ta en rätt bra tid innan det här sitter.

• Rufai är i elvan för att starta. Han ser urstark ut i duellspelet och är kolugn med bollen.

• Okeke och Altti sätter fart på spelet och ser ut som alternativ för elvan.

• Det blir nog ingen säsong för Gottfrid Rapp det här. Trots att han fick en framflyttad roll lyckades han ge bort mål bakåt och han lyckades aldrig riktigt få tag i de långbollar som slogs mot hans höga kantposition.

• Ihler lyckas aldrig bli en del av matcherna. Tveklöst är Ihler en spelare som behöver bollar in i straffområdet vilket vi inte lyckas med alls nu, men det behövs mer. Det händer mer med Per Frick på fem minuter än 85 med dansken. Om man inte är stark nog får man vara smart eller teknisk nog om man vill spela en roll felvänd.

• Isherwood ser ut att bli en viktig ledare men har nu fått en roll där han gärna ska ha mycket boll och kunna driva framåt i planen. Det såg väldigt stolpigt ut mot Sirius och jag undrar om inte Hult behövs som stöd där ute för att ge honom enklare alternativ.